Jodå juni 10, 2009

Antingen är det svart eller vitt. Det skulle kunna vara grått, men eftersom det inte finns med går det inte att välja. Svart. Eller. Vitt. Hemska grått.

Möten behandlas efter det. Ställ en fråga, så får du ett svar. Rätt svar. Och om du inte ställer någon fråga får du reda på svaret ändå. Rätt svar. Såklart.

Det finns värre saker än grått, i och för sig. Blått och gult. För att inte tala om grönt. När leende kompromissande grönt kommer i vägen finns det ingen hejd på krocken. Det smäller och slår. Se upp!

Kör vidare på svart och vitt. Har det fungerat såhär långt finns det ingen anledning att ändra på det. För visst har det fungerat. Du har då inte hört några protester. Du har inte hört någonting. Bara vågorna som gungar. Fram och tillbaka, med samma tydliga budskap. Svaaart. Viiitt.

St Gallen-Paris juni 9, 2009

Tycker du att det är fånigt att jag känner så här? Kommer du tänka på något helt annat när vi skiljs åt? Och inte på allt vi gjort och haft.

Jag känner mig enormt osäker på det mesta just nu. Men det är väl tanken med att människan har avgränsade kroppar. Annars skulle det bli en faslig massa känslor på samma gång.

Men ok, så du far din väg. Det kanske kan räcka så. Det är ju så många som färdas stup i kvarten, varför skulle detta vara annorlunda? Det är väl inget att lägga någon större vikt vid? Tåg, buss, bil (racer-, last-, bud- osv), cykel, flygplan. Folk gör ju inget annat än reser. Men så mycket som det åks härs och tvärs vore det kanske konstigt om du stannade kvar. Du skulle vara den enda som var still. Här hos mig.

Vilken tur att du åker. Jag vill att du skall vara som alla andra just nu. Ingen speciell.

Minns hur jag var nära att tänka sådär. Nu tänker jag på allt annat. Vadå, tänker du på allt vi gjort och haft? Så fånig du är.

Det skule ju va dans, dans, dans juni 7, 2009

Det spritter i benen. Som vi längtar. Äntligen. Du nästan lyfter. Det gör jag också. Vi ses däruppe. Där kan vi jämföra våra  bubblor. “Jaså, du känner så.”

Får vi flyta så här? Utan att känna skuld? Har vi inget ansvar?

Vi struntar i svaren. Hör inte ens frågorna. Tittar bara ner. Det kittlas så pass att allt annat smälter ihop till en hög av ingenting.

“Ser du molnet? Det ser ut som en dans!” Som dansar med ett annat moln.

Luften är här. Villig att ge tills dom fina färgerna tar vid. Smaka, det är sött och rart. Ha det så för alltid. Gå aldrig och lägg dig. Det är ljust länge till.

Är du dum i huvudet? april 6, 2009

Hej

Innerst inne vet du att det är så. Tyvärr. Det händer att du tvekar, men så tänker du till ordentligt. Och då smyger den fram. Sanningen du inte vill kännas vid.

Du säger saker som andra blir ledsna av att höra. Du beter dig emellanåt på ett sätt som retar gallfeber på de som möter dig.

Kanske reagerar du med en axelryckning. Du menar på att det är samma för alla och ingenting att reta upp sig på. Visst. Det bekommer dig inte, säger du. Sure balla bacon, säger jag. Olyckligtvis finns det inget som du kämpar mer med än just detta. Att alla gör det tröstar för fem öre. Men femöringen försvann på 80-talet och stöttar sämre än … något som inte stöttar särskilt bra.

Det går heller inte att hålla på allt du tänker. Det är inte så du klarar dig undan problemet. Orden måste ut. Om dom inte får utrymme är chansen stor att du exploderar. Och då menar jag det inte som en liknelse. Du sprängs faktiskt i tusen bitar. En forskargrupp i Californien testade på 70-talet hur människan reagerar på att inte få utlopp för sina tankar. 24 försökskaniner (fast människor) stängdes in i varsin bur varpå samtliga tvingades se på upprörande filmklipp. Av de 24 deltagarna exploderade 7 stycken. I en parallell testgrupp som inte utsattes för känslomässig påfrestning överlevde samtliga. En fick visserligen feber och yrsel, men det visade sig vara halsfluss och bortom försökets ansvar.

Jag skriver inte om dina bristande sympatier från andra för att vara elak. Det är ju bara ibland som du inte är omtyckt. Då och då. Det finns ingen som är omtyckt dygnet runt. Och om någon är det (men det är det inte) så är personen enormt ointressant. För den personen (som alltså inte finns) använder sig enbart av orden hej och tack. Så fort orden ja eller nej yppas, är det någon som irriteras. På studs.

Det du behöver fråga dig själv, när du är nedstämd över hur missförstådd du är, är om du vill vara Madeira eller Argentina. På Madeira är det exakt 23 grader året om. Natt som dag. I Argentina skiljer det sig klimatet något alldeles oerhört mellan olika delarav landet. Dessutom har Argentina vid två tillfällen vunnit fotbolls-VM för herrar. Madeira har inte mäktat med en enda seger. Man har inte ens tagit sig till slutspel, hör och häpna. Till Madeiras försvar bör nämnas att det inte är ett land och är därmed ej tillåtna att deltaga. Grundproblematiken delas med exempelvis Öland, Gotland och Visingsö.

Så vem äger problemet? Jo, den som inte förstår sig på dig, förstås. Den som gnyr över hur fånig du är utan att ta reda på om du faktiskt är fånig eller om den missförstått dig.

Om du nu hamnar i samma situation som idioten här ovan (inte Gud-ovan, utan text-ovan) så gäller det att vara på tårna. Tyck bara inte att personen som sagt något märkligt är dum i huvudet. Fråga i stället. Vad menar du? är ett jättebra exempel på fråga som kan ställa saker och ting tillrätta. Eventuellt bekräftar svaret att personen i fråga är en galenpanna. Men det fastställde vi ju redan för flera rader sedan.

Verkar det snurrigt? Jo, men det är inte lätt att vara människa. Och det sammanfattar ju det jag ville ha sagt i en mening. Fan,  jag borde ha skrivit det och bara det. Ville bara inte missförstås.

Ha det nu så  fint i påsk. Och sen också för den delen.

Hej då

Närkontakt av första graden mars 28, 2009

Hej

Det finns, som bekant, bara två typer av människor. Dom som har gåvan (dom bra) och dom som saknar den (dom dåliga). Bägge typerna finns bland oss. Helt öppet. Men det talas tyst om vem som tillhör vilket läger. Det får du komma underfund med själv.

Den ena sorten är dom som har en direktkontakt mellan själ och hjärna. Den andra sorten saknar en sådan länk. Jag tänker koncentrera mig på de förstnämnda.

Det fungerar så här: mitt i själen finns en känslotransformator. Den omvandlar en människas sanna känslor till en elektrisk signal. Denna signal transporteras via ett slags rör, gjort av en tunn kötthinna, direkt upp till hjärnan. Här tas signalen emot av ett kundcenter, som omvandlar signalen till en tanke. Därefter skickas den ut till lämplig del av hjärnan. Hos dom dåliga existerar inte detta kundcenter. Tyvärr. Men skit i det, nu fokuserar vi på dom bra istället.

När rätt del av hjärnan erhållit själens signal gäller det att fort som attan informera munnen om vad själen vill ha sagt. Förutsatt att signalen är av sådan karaktär. Det kan ju naturligtvis vara så att själen skickar upp en känsla i förvaringssyfte. Då lagras den på ledig hylla, tills dess att den efterfrågas. T.ex. av yttre aktör (medmänniska). Hur som helst. Om nu känslotransporten fungerat fritt från komplikationer skall den bra människan nu kunna formulera sin absoluta känsla till mottagaren.

Nu finns det ju grader av allting. Det är sällan så att alla övergångar sker smidigt, varpå känslans/tankens validitet kan ifrågasättas. Ofta så är det i slutskedet, det sk verbala slutsteget, som det kan bli problem. Detta beror på att vårt tal är känsligt för annan påverkan. Munnen är blottad för omvärlden, vilket gör den sårbar för yttre aktörer.

Jag avundas dom bra. Dom som kan uttrycka sin person tydligt i alla situationer. Själv håller jag inte alltid ordning på vad jag tycker och ställs därför ofta inför känslokval. Jag önskar att det fanns en wc-anka för min känslokanal. Som kan hålla rent och fint. Har inte vågat prova kautiksoda. Känns som det kan göra mer skada än nytta.

De som snurrar runt i offentliga kretsar måste ha en kristallklar känslokanal. Politiker och företagsledare förväntas kunna ge svar på tal på nolltid. Annars åker dom på ett kok stryk. Som en effekt av detta krav blir det allt vanligare med känslo-spa. Än så länge är det ingen stor marknad. Här i Sverige finns det bara en handfull seriösa leverantörer. I nästa veckas När och Fjärran besöker Wanja Lundby-Wedin ett nyöppnat känslo-spa utanför Varberg. Värt att ta en titt på.

Hur gör du för att komma i kontakt med dina känslor? Det vore hemskt fint om denna blogg kunde fungera som ett forum för oss som undrar. Skriv gärna och berätta om hur du håller dig i känslotrim.

Som avslutning ber jag dig hålla i hatten. Inatt ställer vi om klockan och framåt onsdag kommer våren på besök. Vantar av.

Lyssna också på http://www.myspace.com/ljungs

Hej då

Vaniljen och vi mars 22, 2009

Hej

Det är lätt att glömma bort vaniljglassen. Den har inte en så tydlig profil som himmelsk röra. Ej heller har den en så ytterlig smak som pistagen. Vaniljglassen kommer aldrig bli årets smak. Den är inte tillräckligt speciell. Det är åt helvete fel.

Det finns ingen annan glassmak som vaniljen. Sök och du kommer inte att finna. Flera av dom andra smakerna går att kombinera med andra smaker. Men där finns ingen, vid sidan om vaniljen, som gifter sig så väl med precis alla andra.

Vidare kan du, med fördel, använda vaniljglassen till en rad andra efterrätter. Pannkakor, våfflor och bärpaj smakar alla rentav bättre med en klick vaniljglass vid sidan om. Eller ovanpå.

Igår var solen framme. Det blev såpass varmt att jag höll på att gå av på mitten. Därför gick jag ner till Ölandsglass, vår lokala glasstillverkare. Namnet är helt missvisande, då glassen tillverkas och säljs på Gibraltargatan i Göteborg. Hur som helst. Jag kom dit för glass, fick glass, men gick därifrån med en kula ilska i magen. Egentligen var det inte ölandsglassgubbens fel. Han är bra. Men han är lurad. Precis som så många andra. Jag skall berätta varför. I ett försök att profilera sig säljer ölandsglassgubben smaker som apelsin/basilika och ölglass (Guinness).

Vart vi än vänder oss blir vi påminda om hur viktigt det är att vara annorlunda. Vi skall gå vår egen väg. Och helst inte stötta varandra. Ju bättre vi lyckas desto högre bonusar får vi.

Det finns ingen plats för vaniljgubbar och vaniljgummor. Dom som stöttar och kramas. Dom som inte är så noga med att vara unika och översittande. Det som är märkligt är att vi är många som håller med om vaniljens storhet. Men vi har ingen chans att hänga med i svängarna. Det är bara panna cotta hit och havtornsorbet dit. Jag skall höra mig för om inte ölandsgubben samtycker, innerst inne.

Om det finns någon rättvisa så hyllas vaniljmänniskorna en vacker dag. Vi går man ur huse och bär omkring dom i guldstol. Alla går sin egna väg, men vi strålar samman till slut. På världens största torg. Och sjunger, det gör vi. Jag vet att jag komma fälla en glädjetår. Gör mig sällskap, vettja. Om vi bölar allesammans blir det inte jobbigt. Bara fint.

Jag menar inte att alla måste vara lättillgängliga och rara. Men visst är det lätt att bortse från dom som alltid ställer upp. Dom finns ju ändå alltid där. Men så kan det ju inte fortsätta. Ta nu och förklara för dom som ställer upp för dig att dom är toppen. Och sluta ta dom för givet.

Ni som är unga. Hör upp här. Ta dig nära den där snälla typen. Häng kvar där. Ni kommer ha det så fint tillsammans. Och ge er ut till havs. Eller till fåglarna. Dom är på er sida.

Hej då

Det svänger, katten mars 15, 2009

Hej

Igår var det schlagerfestival. Där sjöngs det om olika saker. Vissa sjöng om hur ledsna dom var medan andra sjöng om hur glada dom var. Sen fanns det vissa som sjöng om ledsna saker klädda i frack  och hög hatt. Det är väl i sin ordning. Men det var ändå märkligt att dom log och försökte klappa igång publiken. Som om dom sjöng om clowner och spunnet socker.

Melodin hette Baby goodbye och var hemskt sorglig. Dom som stod för framträdandet heter EMD och är ett pojkband. Dom kallas pojkband eftersom dom består av tre pojkar. Hade det varit tre flickor skulle de kallats flickband. Jag vet inte vad det kallas om det är både pojkor och flickor i samma band. Hur som helst.

Jag tycker att alla skall få sörja sin goodbyade baby hur dom helst behagar. Kanske i frack. Kanske i andra kläder. Men jag kan ändå inte undgå att förvånas över hur EMD bearbetar sin besvikelse. Det krävs stort mod att blotta sig som dom gjorde.

I staten Washington (USA) ligger en  stad som heter Tacoma. Där fanns en gång en bro, Tacoma Narrow Bridge. En dag blåste det. Det gör ju det ibland. Men just den här dagen blåste det så konstigt att bron kom i självsvängning. Den svängde och svängde. Till slut föll den ihop. Historien är längre och sorgligare än så, men jag vill inte förstöra ditt fina humör. Om du prompt måste veta, får du lov att kontakta mig. 

Precis som Tacoma Narrow Bridge har allt en alldeles egen svängning. Du också. Lite som att vi har en kärna. Som vi mår bäst av att vara. Jag tycker det är vackert. Att det finns ett jag i allting. Och ju närmre vi kommer detta jag desto bättre mår vi. Och tvärtom. Ibland går ju allt ens väg. Jag ger mig den på att vi är nära oss själva då. Varpå naturen belönar oss för vår taktkänsla.

Det jag måste acceptera är att EMD försökte närma sig sitt jag igår. Dom tänkte att: Jädrar vad ledsna vi är över den där Baby goodbye-historien. Vi känner att vi bör ta på oss frack och hög hatt. Sen vill vi klappa igång globenpubliken och sjunga hjärtat ur kroppen. Så skall det nog kännas bättre.

Imorgon skall jag börja leta efter min självsvängning. Tänk om du ville göra det också. Tänk om alla gjorde som vi. Och lyckades. Kanske skulle vi då inte längre ha behov av att tyka och stödda oss stup i kvarten. Istället kan vi lägga energi på att dansa, kramas och sjunga om att ingenting är logiskt, men magiskt. Eller be på våra bara knän att Snälla, snälla, snälla. Oj, så vackert. Visst?

Vi ses på gator och torg. Stoppa solsken i din blick. Och om vi möts så säg vad du tycker om ditten och datten. Tystna en stund och hör om fåglarna har något att tillägga. Dansa sedan vidare som din kropp vill dansa vidare. Gatan fram och torget runt.

Hej då

Bob Hund mars 5, 2009

Hej

Jag har en kompis som heter Anders. Han är snäll och lätt att umgås med. Och nu tänker jag hänga ut honom. Fast inte så mycket. Men eftersom han inte bett om att bli omnämnd på Internet tänker jag att det är bäst att be om ursäkt. I förhand som.

Såhär är det. En gång i tiden, för kanske 100 000 år sedan fanns det ett folk som hette latinerna. Dom pratade latinska och slängde sig med visdomsord till höger och vänster. Många av dessa visdomsord lever kvar än idag. Vissa är översatta och vissa sägs i ursprungsmål. Ett av dom: carpe diem betyder fånga dagen och är något av en uppmaning. Min kompis Anders är helt med på carpe diem-noterna. Så mycket att han hade långtgående planer på att tatuera in uttrycket på sin underarm. Jag har aldrig tatuerat mig, men föreställer mig att det svider och står i. Så om det skall tatueras är det bäst att vara säker på sin sak. Anders lät säker. Så vi var tvungna att konfrontera honom. Jag och Jonas var tvungna att sätta ner fötterna. Anders, sådär kan du inte göra. Ungefär så sa vi. Som tur var lyssnade Anders. Men det var nära ögat. Tänk, så illa det kunde gått. Att gå omkring, sitta och stå, med en tatuering är en sak. Men att det står carpe diem på underarmen hans, när han går sitter och står, det är en annan femma det. Det skulle i själva verket vara så fånigt att… ja, jag vet inte vad.

På det hela taget ställer jag mig frågande till att fånga dagen. Det är enormt påfrestande att hela tiden vara kreativ och på tårna. Att samla på minnen för minnenas skull är stolligt. Bättre då om du låter dagen springa omkring i sin egen takt. Att fånga något så flyktbenäget som en dag talar ju mot hela tanken om frihet. Låt dagen vara i fred. Något som också gäller för Britney Spears.

När jag sitter här och skriver tittar solen fram. Jo jag vet, den har varit där hela tiden, men det är först nu den syns. Tänker att det är ett tecken på att jag är på rätt spår. Precis som med dagen bjuder solen på sig själv om vi låter den ta sina egna beslut. Dessutom är det farligt att titta efter solen. Du kan få bestående men. Ha den hellre i ögonvrån.

Hoppas du får chansen att sladda med cykeln i grus under dagen. Har du ingen cykel går det fint att kubba fort och sladda med fötterna. Se till att ha skor på dom bara.

Den uppmärksamme la märke till rubriken och undrar vad Bob Hund har med det här att göra. Då ber jag dig minnas att Bob Hund har alltid med saken att göra.

Hej då

Gud knäpper Borås på fingrarna februari 23, 2009

Hej

I Borås finns olika saker. Kläder, fotbollslag och Pinocchio-statyer. Jag kollade upp det. Visst stavas det med cch. Jag trodde att det stavades cc, men jag det var fel. Hur som helst.

Nu tror väl du att Borås är en toppenstad, eftersom den har så mycket fint. Tyvärr finns där en sak som svärtar ner Borås. Vädret. Det regnar nämligen minst en gång per dag, året om. Boråsarna är vana vid det här. Dom känner ju inte till något annat. Vad som också verkar obekant för Bertil och Kristin, eller vad dom nu heter i Borås, är varför det regnar så mycket. Jag kan på rak arm nämna tre människor som här skulle ge en meteorologisk förklaring till eländet. Och den förklaringen skulle vara uppåt väggarna fel. Det hela är långt mer dramatiskt än så. Den har att göra med Gud. Och hans vrede gentemot Borås.

Gud har ingen biff med Borås som sådan, men en liten del av människorna i Borås orsakar såpass stor skada, att Gud drar alla över en kam.

Såhär ligger det. I Borås finns en park. Den är inhägnad och uppdelad i små rum. Som burar. Väggarna är gjorda av stålgrindar. Det finns dörrar in till burarna som ett fåtal utvalda har nycklar till. I burarna har nyckelmäniskorna låst in andra människor. Du läste rätt. Människor från alla världens hörn. Varför har nyckelmänniskorna varit så oschyssta undrar du? Jo, dom vill att andra boråsare - som inte varit i världens alla hörn – skall få chansen att se annorlunda varelser. Inte bara boråsare hela tiden. Snällt på ett sätt, taskigt på ett annat. Det är ju, som du vet, olagligt och otrevligt att låsa in folk på det sättet.

I parken finns vägar som boråsarna kan gå på. Dessa går förbi burarna. Så att det är lätt att ta kort på burinvånarna. Vidare kan dom slänga in äppleskrottar och sten. Det gör att boråsaren blir lycklig. Och det är härligt. Så resonerar nyckelmänniskorna.

När Gud fick nys om parken blev han jättearg och bestämde att det skall regna mer i Borås än någon annanstans i hela Sverige. Personligen kan jag tycka att Gud låter Borås komma billigt undan. Men så är ju Gud känd för att vara vänlig.

Om du är sugen på att sponsra inhägnandet av människor kan du läsa mer här: http://www.boraszoo.se/fadderprivat.asp. Vill du bara stötta lite grann så kan du besöka parken. Inträdet beror på hur gammal du är. Är du under 5 år kostar det ingenting alls. Men tänk efter både en och två gånger. Det är ju som sagt okamratligt att hålla på och låsa in folk.

Hej då

Påven och jag februari 21, 2009

Hej

I Italien finns det en stad som heter Rom. Det känner du säkert till. Också att Rom är Italiens huvudstad. Vad du kanske inte vet är att inuti Rom (Rom fungerar alltså ungefär som en Ciao-ciao) ligger en stat som heter Vatikanstaten. Där bor bara en person. Han heter Påven och är 100 år gammal. Vatikanstaten är hemskt liten. Den består av en kyrka plus en gräsmatta där Påven springer omkring och har det härligt. Trots att Vatikanstaten är såpass liten finns det en postservice där. För ibland skickar Påven brev till sig själv. Breven består oftast av teckningar eller rim. Alla med en röd tråd – att Påven är fin och bra. Samt att alla andra är dumma.

Det händer att Påven dör. Då flyttar snart en ny kille in. Som också heter Påven och är 100 år gammal. Innan det är klargörs vem den nya hyresgästen skall bli, träffas 15 farbröder och pratar genom saken. Det tar flera dagar. Dom pratar och pratar. Mellan varven äter dom helstekt gris och dricker härligt portvin. Dom blir lite på pickalurven. Blir gladare och gladare. Inom kort glömmer dom av varför dom egentligen stämt träff. Sen dansar dom i flera dagar. Så håller farbröderna på tills dom avbryts av en vaktmästare. Han tycker att det är dags att avslöja vem det är dom valt. Dumheter, menar farbröderna. Vi vill dansa mer. Sen har vi supermycket portvin kvar. Stick, dumma idiot. Först en vecka senare utropas den nya Påven.

Det är viktigt att de som blir ny Påven har exakt samma uppfattning som den som var Påven dessförinnan. Ett av kraven är att han måste gå klädd i Sarumans kläder. Dygnet runt. Har han inte det så måste han brinna i helvetet. Men det absolut viktigaste är att nyPåven har en enormt skev bild av kärlek och sexualitet. Han måste anse att flickor skall tycka om pojkar och att pojkar skall tycka om flickor. Om Påven inte är med på dessa noter kan han aldrig bli nyPåven. Aldrig någonsin. Och som om inte det vore nog måste han brinna i helvetet.

Det finns dom som påminner om Påven. På så sätt att dom är knäppa och har idéer så stolliga att det gamla ordet stolligt numera betyder förnuftigt. Och precis som Påven tänker dom aldrig någonsin ändra sin åsikt. Varför skulle dom göra det? Är du dum eller?

Då och då springer du på en tokPåven. Rakt in i honom. Självklart flyttar han inte på sig. Så envis att du tappar andan. Då gäller det att du håller huvudet kallt. Något jag har svårt med. Jag vill bara övertala tokPåven om att han har fel. Fel, fel, fel. Hela dagen, veckan ut. Men så inser jag att om jag håller på sådär blir jag ju också en tokPåven. Bättre då om jag klappar om tokPåven och förklarar att jag inte delar hans uppfattning om att dumma saker faktiskt är bra. Och sen springer därifrån. Som tygen håller. Hem till Edvin och förklarar, med andan i halsen, att han måste se upp med tokPåvar. Se upp grabben, säger jag.

Ingen lista idag. Jag försöker sluta. Nedan följer en lista på varför det är bättre att inte skriva listor.

1. Det blir enformigt för dig som läser.

2. Fan också.

Hej då