Vad är roligt Johan Stael von Holstein? januari 31, 2008

Hej

Det här inlägget har ingenting med JSvH att göra. Så Johan, du behöver inte läsa vidare.

Häromsistens skrev jag om vad som är roligt respektive inte roligt. Nu tänker jag beskriva två kategorier av människor som inte vet vad som är roligt.

I Göteborg pågår just nu den årliga filmfestivalen. Film, film, film. För dig som inte sett någon av dessa filmer kommer här en sammanfattning. Alla filmer som spelas på festivalen handlar om homosexuella vietnamesiska män och kvinnor med trasigt förflutet. Filmerna översätts till engelska eller inte alls. För att sålla agnarna från vettet. En del av historierna anspråkar på att vara av humoristisk karaktär. Dessa är aldrig roliga. Trots det måste åskådaren skratta på tok för högt vid varje tillfälle som ges. Ibland skrattas det utan att tillfälle ges. Dessa stunder är extra outhärdliga.

Varför skrattar vissa åt sånt som inte är roligt? Jo, eftersom dessa människor är högkulturella och tar alla chanser att visa detta. Skratten är nämligen inte bara skratt. Det är dessutom ett sätt att säga till omvärlden:

”Jag förstår det roliga med att den homosexuella vietnamesiska mannen får punktering. Igen! Ha ha ha!!! Jag har en sådan lyhördhet gentemot alla kulturer att jag kan se alla individer för det dom är. Jag är extremt smart.”

Dessa fejkskrattare bör hålla sig borta från humor. Det är inget för dom. På samma sätt som döden bör hålla sig undan på livet.

Fejkskrattarna är samma personer som köper Faktum för att synas bärandes på Faktum. Helst av allt skulle jag vilja ta tag i dessa människor. Hårt och ruska om dom tills dom tappar andan. Känner jag mig själv rätt kommer det aldrig ske. Jag gillar egentligen inte att bråka. Men drömma går ju alltid.

Sammanfattningsvis: filmfestivalen är inte humorns högborg. Känn på det här som bevis: förra året var Borat den hemliga avslutningsfilmen. När publiken insett detta gick den hem. Hem och läste centralamerikansk prosa. Säkert fin, jättebra centralamerikansk prosa. Fin prosa. Från centralamerika. http://www.alfatravelguide.com/swedish/index.htm

Jag menar inte att det är fel om du är högkulturell. Det får du visst vara. Så länge du håller ett respektfullt avstånd till humorn. Mind the gap.

Den andra kategorin människor som inte vet vad som är roligt är dom som tycker att Virvelvinden på Liseberg är rolig. Den är inte rolig, bara äcklig. Virvelvinden snurrar och snurrar. Min mage kommer i uppror. Fy fan för Virvelvinden. Jag inser att detta inte har med humor att göra, men jag vill ändå ta tillfället i akt att säga det. När jag ändå har din uppmärksamhet. Virvelvinden är skit. Och allt annat som snurrar för den delen.

Nästa gång tänker jag skriva om sånt som är konstigt. Nedan följer tre saker som du bör tycka om.

1. Katter

2. Hundar

3. Andra djur

Hej då

Vad skall jag göra? januari 21, 2008

Hej

Emellanåt vet inte jag vad jag skall göra. Då försöker jag hitta på något som är roligt. Om jag inte kommer på något roligt blir det ofta att jag tittar på TV. När jag tittar kryper det i mig. Det känns inte skönt. Jag blir mig smutsig och onyttig. Känslan påminner om den jag får när jag ätit på tok för många rostade smörgåsar med ost och druckit flera glas oboy. Jag försöker då kompensera olusten med att slå på en kanal som visar något nyttigt. SVT24 exempelvis. Oftast inser jag att SVT24-tittandet bara är en flykt från sanningen. Sanningen är, trots allt, att det uppfinningsrikaste jag kan göra är att se på TV. Även om det är SVT24 så ursäktar det inte min svaga påhittighetsentreprenörsanda (JSvH).

Jag misstänker att andra känt samma sak. Därför vill jag dela med mig av tips om saker du kan företa dig då snuskkänslan gör sig påmind.

1. Skriv listor om saker du vill göra i framtiden. Listor är roliga eftersom:

a. Du fokuserar dig på något som gagnar dig.

b. Du tänker.

c. Du systematiserar din tillvaro.

d. Och så vidare

2. Cykla. Ta dig en tur på din cykel. Om du inte har någon cykel, kan du förmodligen låna en av en vän och/eller granne. På köpet får du då ett samtal med en vän och/eller granne och vem vet vad det resulterar i. Kanske något ännu roligare än cykling. När du cyklar bör du pröva följande:

a. Cykla nerför en brant backe (hjälm). Oj, som det susar kring öronen.

b. Bromsa i grus och minns hur roligt det var då du var 8 år.

c. Vissla. Det är omöjligt att inte bli på gott humör.

d. Cykla till ställen du inte varit förr. Du kan t.o.m. låtsas att du är på semester.

Att cykla har flera positiva effekter (motion, frisk luft, miljöombyte osv). Låt inte vädret avskräcka dig. Ta bara på dig lämpliga kläder.

3. Vissla (se punkt 2c)

4. Titta i en kartbok. Dröm dig bort till ett fjärran land. Om du är riktigt på hugget kan du försöka rita av landet du drömmer om. Vidare kan du lära dig ett par fraser på språket dom talar där. Snart blir du en del av landet. Kanske kan du skaffa dig en brevkompis där.

5. Om du sitter på en buss eller spårvagn och får snuskkänslan kan du pröva följande: då du skall stiga av kan du låtsas att du flugit och kliver av planet i ett annat land (se 4.). Du kommer då känna dig exotisk och spännande = härligt. Färdas du via tåg är chansen stor att det står människor på perrongen som väntar på att du skall gå av så att dom kan hoppa på. Låtsas då att dessa i själva verket står där för att välkomna dig. Hälsa försiktigt vid avstigning genom att hålla upp handen eller försök dig på att säga ”Tack”. Du känner dig nu betydelsefull och älskad = fint.

Så ja. Nu mår du bättre. Vill du ha fler tips så hör gärna av dig.

Hej då

Johan Stael von Holstein tycker inte om mig januari 16, 2008

Hej

Jag ringde Tomas efter att jag skrivit min första text på min blog. För att höra om han tyckte det var roligt. Det tyckte han inte. Såklart. Det tycker han ju aldrig. Jag ringde mest för att höra honom säga det. Det kan vara rätt underhållande att höra Tomas säga det. Han är så vältalig. ”Fredrik, du vet väl om att det du skrev är uselt?” sa han. ”Jodå, det vet jag allt.” sa jag och lät förmodligen inte helt ärlig. Thomas blir som en blodtörstig haj då jag pratar martyrska med honom. Jag tycker om när vi når den nivån i vår dialog. När Tomas är kapten och jag menig. Vi mår som bäst av det. Jag vet inte hur det kommer sig. Hur som helst.

Så, den enda som läser min blog tycker den är usel. Ingen har kommenterat den. Förrän i söndags. Oj oj oj.

Häromsistens (skrivihop.nu) skrev jag om hur Johan Stael von Holstein fått mig att söka entreprenören inom mig. Jag fann den. Och som jag fann den. Vänta gärna med att läsa klart denna text tills du läst den om JSvH.

För dig som läst den står det utom allt tvivel att jag inte på riktigt tror att mina idéer är genomförbara. Dom är på skoj. Ni vet, humor. För att reta JSvH. Det finns dock en person som inte förstod. Johan Stael von Holstein. Läs gärna hans kommentar här i marginalen.

Det finns flera saker som är roliga JSvH´s kommentar. Det absolut roligaste är naturligtvis att Johan tycker att jag är en förlorad själ.

Då jag gick i högstadiet var jag hopplöst förälskad i Sarita. I fyra år. Den uppmärksamma noterar att förälskelsen pågick även efter det att jag gått ut grundskolan. Jag vågade aldrig berätta detta för Sarita. Feg, feg, feg. Först då jag av en slump träffade Sarita ett par år senare förklarade jag hur jag känt. Till saken hör att jag var ganska säker på att hon varit betuttad i mig med. Allt tydde på det. Men att inte heller hon vågat göra något åt det. Jag hade fel. ”Men Fredrik, jag var aldrig förtjust i dig. Det var bara en lek. Visst, du är snäll och så, men jag tyckte aldrig om dig på det sättet.” sa Sarita. Trots att jag inte längre hade några känslor för Sarita blev jag enormt ledsen. Jag grät, vuxna människa, då jag insåg att min enda ungdomskärlek varit på låtsas.

Visst är det en hjärtskärande historia. Ändå är det ljusår från den nedstämdhet jag känner när jag tänker på att JSvH anser mig vara en förlorad själ.

Jag har inte för avsikt att bli politisk i det jag skriver, men måste ändå fråga mig:

Finns det någon anledning till att begreppet högerintellektuell aldrig förekommer i den politiska debatten? Johan, vad tror du?

Nedan följer tre saker vi alla bör ha i bakhuvudet:

1. Alla människor är som dom är av en anledning.

2. Du kan aldrig vara för snäll.

3. Lillhjärnan

Hej då

Johan Stael von Holstein januari 7, 2008

Hej

En dag i veckan skriver Johan Stael von Holstein en krönika i Metro. Dessa krönikor handlar uteslutande om att vi måste bejaka entreprenören i oss. Johan menar att vi alla är bakbundna av jante. Att vi inte kan rå för det, men att det nu är dags att slita sig lös. Det hela påminner om kvinnorörelsen. Vi måste spänna våra bågar för att höras. Hur som helst.

När jag började läsa Johans krönikor blev jag provocerad och tyckte att Johan var dum. Jag satt på pendeltåget och läste, skakade på huvudet och tänkte ”Knäppa Johan.” Varför måste alla vilja sträva efter något? Är det så fel att vara nöjd? Jag tyckte inte det. Nu, några månader senare, tycker jag fortfarande inte det. Jag tycker fortfarande att Johan är rätt korkad. Numera tycker jag dessutom att Johan är dryg. Trots det ville jag ge Johan en chans. Precis som Jesus vill även jag älska alla människor. Därför lät jag mina tankar vandra. Jag sökte inom mig själv. Begav mig ut på en inre resa, if you may. Jag fann, för mig själv helt otippat, en entreprenör. Bakbunden av jante, precis som Johan sagt. Vid upptäckten äcklades jag av mig själv. Vem är jag egentligen? Samtidigt kunde jag inte låta bli att fascineras. Det var en orolig tid.

Jag ville visa Johan att även jag kan förändra världen. Med min nyfunna entreprenörstalang skulle jag slå näringslivet med häpnad. Jag skall bli känd som Fredrik, Förändraren. ”Har du hört om Fredriks senaste idé?” ”Menar du Fredrik Förändraren? Nej, vad har han sagt för smart nu?” Så kommer det talas om mig. Först nu har jag funnit ett passande forum för mina idéer. Läs, Johan, och njut.

1. Låt individen bestämma vilken veckodag det är. Varje måndag erhåller alla människor sju veckodagar (Ni vet vilka dagar jag pratar om. Måndag, tisdag osv.). Dessa disponeras efter eget tycke. Du vet, Johan, ibland känns det som att det är söndag, trots att det är onsdag. Då tycker jag att du kan få ha söndag. Du ringer till din chef och säger: ”Hej chefen, det är Johan, jag har söndag här idag.” Chefen har då inget val, han kan inte kalla in dig till jobbet. Det är ju söndag. Guds dag. Ekonomiskt är det inga problem, så länge alla jobbar fem dagar i veckan. Det är t o m bättre på det här sättet. Eftersom effektiviteten är enormt begränsad på måndag morgon och fredag eftermiddag kommer vi få mer gjort än i normala fall.

2. Gör skillnad på de metereologiska symolerna. Ett moln med sol. Vad betyder det? Det kan vara moln och sol om vartannat. Det kan vara moln första halvan av dan och sol andra halvan. Det kan vara sol första halvan av dan och molna andra halvan. Du förstår Johan, här finns en uppsjö av alternativ. Vädret blir otydligt. En gåta. Omöjligt att planera efter. Om alla, å andra sidan, vet exakt vilket väder som väntar, kommer glassförsäljaren kunna vara ute i god tid, videofilmsuthyraren skulle kunna stänga och göra viktigare saker och så vidare. Om vi sedan kombinerar detta med punkt 1, du vet den om veckodagsväljandet, så kommer näringslivet kunna tjäna Storkovan.

Jag har fler omfattande förslag att ge, men nöjer mig här med ett axplock. För att visa att jag är en entreprenörskraft att räkna med. Se upp Johan, dina dagar på tronen är räknade.

Här följer tre saker som tåls att tänkas på:

1. De som skrattar ofta är mer lyckade än andra.

2. All kärlek är bra kärlek.

3. Dataspel är inte speciellt roligt.

Hej då

Vad är kul? januari 1, 2008

Hej 

Jag har en vän. Vi kan kalla honom Tomas. Tomas är i sin tur god vän med en musikjournalist. Vi kan kalla honom Andres. Andres har en bestämd uppfattning om vad som är rätt och fel. Andres anammar moral, så bra, tänker kanske du. Nja, så enkelt är det inte. Det Andres, och Tomas också för den delen, riktar in sig på är framför allt smak. Vilken smak som är rätt och vilken smak som är fel.

En gång i tiden hade jag och Johan ett radioprogram på studentradion i Göteborg. Programmet bestod av roliga sketcher som vi skrivit. Vi tyckte att programmet bestod av roliga sketcher. Som vi skrivit. Efter varje program ringde jag Tomas för att höra om han tyckte vi varit roliga. Varje gång svarade Tomas ”Det var ni inte”. Då frågade jag varför han inte tyckte det. Det tyckte Tomas var en konstig fråga. ”Vilken konstig fråga”, sa Tomas.

Tomas och hans vän Andres tycker att vissa saker är roliga och andra inte. Ungefär som djur kan vara olika stora. Hur stort ett djur är kan inte diskuteras.

Min pappa tycker att buskis är roligt. Stefan och Krister. Min kompis Anders (ytterligare en vän) tycker att Peter Magnusson är rolig. Varken pappa eller Anders tycker att man kan säga att humor, av naturen, är rolig eller inte. Dom tillhör en skola som menar på att det är upp till betraktaren att avgöra om någonting är roligt eller inte. 

Jag tillhör nog den senare skolan. Den med Anders och pappa i. Trots det vill jag gärna säga mig tillhöra den med Tomas och Andres. Det är kul att påstå att något är rätt eller fel. Man sätter sig liksom över resten av människosläktet. Kanske är det därför Tomas och Andres är såna dära. För att ha kul.

Kom inte och säg att du aldrig känt likadant.

Jag vet inte varför jag ringde till Tomas efter varje program. Jag blev ju alltid så nedstämd och tänkte ”Fasen, jag är ju aldrig rolig.”. Ändå gjorde jag det. Sen ringde jag alltid Johan och sa att vi borde lägga av. Att vi inte var roliga. Det tyckte inte Johan. ”Är Tomas så rolig då?” frågade Johan. Johan, den pedagogen.

Det är bra att ha en Johan. Någon som hjälper dig på traven när du undrar om du är rolig. Någon du kan ringa och fråga om du undrar vad du skall tycka är roligt. I största allmänhet. Om du vill kan jag hjälpa dig att komma i kontakt med Johan. Om det känns för konstigt (du känner ju trots allt inte Johan) så rekommenderar jag att du ser dig om efter en egen Johan. 

Nedan följer en lista på saker som jag tycker är kul. Samt inte kul.

Kul: Peter Wahlbeck, Erlend Loe, The Janitor i Scrubs, Tomtarna på loftet

Inte kul: Peter Settman, Felix Herngren, Parlamentet, Hugh Grant

 Hej då