Hej
Det är något konstigt med konstiga saker. Dom finns där runt hörnet när vi är ute och går. Sen, när vi som minst anar det, hoppar dom fram och skrämmer livet ur oss. Varför gör dom så? Vad har vi gjort? Ibland tänker jag att det är mitt eget fel. Att jag gjort något som jag nu får igen för. Men så dyker Annika Norlins röst upp i huvudet (också det konstigt, men på ett finare sätt). Hon sjunger Dom jävlarna skall skjutas. Låten handlar om hur våldtäktsmän har förbrukat sin rätt att leva och att offren aldrig bär skuld till det inträffade. Det får mig att må bättre. Kanske är jag inte ansvarig för att dom konstiga sakerna skräms som dom gör. Kanske är det deras eget fel. Oavsett tycker jag att dom konstiga sakerna borde kunna ta det lite lugnare i sitt skrämmande. Kan dom inte sansat komma fram, ta i hand och säga
Hej, jag är märklig och du kommer skärras av min närvaro. Hoppas du löser det fint. Eventuellt kan vi ta en slät kopp och prata lite. Om det får dig att må bättre.
Konstiga saker för en märklig tillvaro. Det kan inte vara lätt att vara en konstig sak. Om saken är konstig har den ju inget val. Den är konstig. Det är Gud som har befallit den att vara konstig. Därför behöver jag vara försiktig när jag dömer ut dom konstiga sakerna. Dom var på fel plats vid fel tillfälle. Och nu är dom konstiga. Nedan följer en lista med saker som är konstiga nog att skrämma livet ur mig.
1. Döden. Visst, alla skall dö, men det gör den inte mindre konstig. En sak som är konstig med den konstiga saken döden är att den känns orättvis. Nånstans borde vi förstå att om vi fötts så är det rättvist att vi också dör. Kanske är vi för korkade för att tänka så. Jag är det åtminstone.
2. Livet. Hur stor sannolikhet är det att vi skulle födas? Har en känsla av att den är liten. Den är så liten att jag inte kan undgå tanken att det är nåt fuffens på gång. Att alltsammans är en slug plan. Vems plan? Ingen aning, men det råder ingen tvekan om att han (pk?) är galen. En sak som skiljer livet från döden, förutom att dom är varandras motsatser, är att vi får en varning om livet nio månader innan det sker. Döden kan komma lite som den behagar. Tänk om det vore tvärtom.
3. Inställda konserter. Något lättsammare än 1. och 2. men helt klart värt att nämnas. Dessutom kan jag inte ha en lista full av svårmodiga saker som liv och död. Dom står i en klass för sig. Inställda konserter är djävulens favoritdjävulskap. Han skrattar och skrattar åt oss. Sen åker han ut i skogen och skjuter en älg.
4. Björndöderi. Djävulens älgdödande påminde mig om den dödade björnen häromdan. Döda döda. Hela tiden. Det som hände var att en skogsarbetare sågade ner ett tusen träd med en fyrtio meter lång såg alldeles nära en björn som låg och sov. Björnen vaknade och blev rädd. Hur hade du reagerat om du sovit fyra månader i absolut tystnad för att sedan väckas av en maskin som låter som någon satt en mikorfon till en tandläkarborr och satt volymen på 800 000, trots att högtalaren tar slut på 10? Jag hade i alla fall velat säga till vederbörande på skarpen. Men eftersom jag, för tillfället, är en björn så ger jag tandläkaren en örfil för att sedan ta honom (inte pk, det var en han) i hampan. Nu är det så att tandläkaren är en liten ynklig tandläkare och får åka till sjukhuset med sina skrubbsår. Människorna blir äcklade av björnens bryska behandling och dödar björnen. På löpsedlarna talar tandläkaren ut om hur ont skrubbsåren gör. Men sen får han aplelsinsaft och en kanelbulle varpå det genast känns mycket bättre.
Det jag tycker är konstigt är att vi är så sugna på att döda björnar som beter sig som björnar.
5. Luftslott. Vi bygger upp det och njuter av dess skönhet. Men rätt som det är rasar det. Det kanske tom exploderar. Då måste vi se upp. Men det är det absolut värt. Utan luftslott dör vi. Dessutom händer det med jämna mellanrum att luftslottet är så fint att du kan flytta in i det. Tänk, bo i ett slott.
Det var det. Nästa gång tänker jag hjälpa dig att förbereda dig för dom konstiga sakerna.
Hej då
