Inte alls viktigt april 29, 2008

Hej

Vissa människor vet inte vad som är viktigt. Dom väljer oviktiga saker. Oviktiga jobb, oviktiga vänner, oviktig humor, oviktig musik och film, oviktig kärlek, oviktiga fritidssysselsättningar, oviktiga tankar, oviktiga handlingar. Dom kan ovikta sig hela livet om det vill sig illa. Och det vill det ju ibland. Det som är sorgligast med människor som väljer oviktighet är att dom inte har en aning om att så är fallet.

Helst… nej kanske inte helst-helst… men gärna då, vill jag krama dom, ta dom i handen och leda bort dom till en lund. Där kan vi sitta och prata om vad som är oviktigt. Tro nu inte att jag sitter på facit om vad som är viktigt. Det gör jag inte. Däremot kan jag i, säg nio fall av tio, avgöra om någonting är oviktigt. Hur som helst. Där sitter vi och pratar. Pratar och pratar. Ibland höjer vi rösten, men bara tillfälligt. Snart lugnar det ner sig. Sen är vi överens. Vi skakar hand, men inser att vi hellre vill kramas igen. Så det gör vi. Varpå vi skiljs åt i bästa välmening.

Nedan följer saker som är oviktiga.

1. Fina bilar. Skulle vilja sträcka mig så långt som till att säga alla bilar, men vill inte ta i för hårt.

2. Jobb. Jobb måste vi ha, men inte för att bli rika utan för att kunna trivas i livet. Om vi blir stressade medan vi jobbar har vi förlorat. Vi jobbar för att leva och lever för att leva. Att leva för jobbet är sorgligt. Vilopuls på jobbet. Det är nåt det.

3. Att få andra att må dåligt. Där hoppas jag att vi är överens. Är vi inte det kan du sluta läsa direkt. Då bör vi inte ha med varandra att göra. Det finns jättemånga sätt att få andra att må dåligt. Här följer några exempel:

a) Fråga inte hur dom runtomkring dig mår. Och om du ändå gör det, se till att styra in samtalet mot dig. Hur du mår. Du är nämligen långt mycket viktigare än andra.

b) Fundera inte på hur andra uppfattar dig. Och om du ändå gör det, se till att idiotförklara dom. Du vet ju bäst.

c) Tänk dig att du sitter på en lite för hög stol när du pratar med andra. Du tittar ner på dom och säger Vilka små små stolar ni har stup i kvarten.

d) Lyssna gärna, men hör inte. Försök inte förstå hur dom tänker. Det är ju deras tankar. Du har nog med dina egna. Om du får in fler tankar i det huvud exploderar det.

e) Slå och spotta på andra. Jag hoppas du förstår varför.

4. Att göra saker i syftet att kunna berätta om dom sedan. Är det inte bättre att göra saker för att göra dom? Sen kan du ju berätta om vad du gjort om någon frågar. Men att mms:a en bild av ditt spritbord från St Tropez-semestern med texten Skall man ha är på tok för ambitiöst.

Jag förstår om du tycker att jag är uppblåst som berättar sånt här. Men det beror ju på att du är kocko. 

Hej då

Vem tror du att du är? april 22, 2008

Hej

Oftast vet vi när saker och ting är rätt. Och när dom är fel. Men ibland är det knivigt. När vi ställs inför val som kräver ett skickligt beslut är det inte utan att det blir fel då och då. Det kan tom bli fel trots att vi tar rätt beslut. Visst låter det märkligt? Men så är det. Då kan det vara bra att ha en reservplan. Inte en plan som ger dig möjlighet att ändra dig. Nej det är för sent. Du måste stå ditt kast. Du behöver en plan som trollar bort kliet över att du tog ett tokigt beslut. Kliet är av ylle och skaver tills du blir utom dig. Vilket är skönt, för då slipper du kliet. Du hamnar i ett stadie av snurr. Fastspänd på ett chokladhjul som snurrar runt i en hiskelig fart. Men kliet, det är borta. Skit i det, för nu skall smidas en fin plan.

Så du har tagit fel beslut och nu ångrar du dig. Ångrar du att du fuskade på det där religionsprovet i sjuan också? Det där provet då dom kom på dig och du fick kvarsittning, varpå du missade fotbollsträningen och inte bröt benet. Naturligtvis har du ingen aning om att du skulle bryta benet i små små bitar. Tur är väl kanske det, tänk så ont det gjort. Ångrar du att du inte frågade den flickan om ni skulle ses och ta en cykeltur? Du vet hon som du såg på det där fiket. Som senare blev tillsammans med din vän Johan och dumpade honom som giftigt avfall eftersom han inte var tuff nog. Johan, som är tre gånger så tuff som du och som idag, 13 år senare, fortfarande inte kan tänka klart.

Vem tror du att du är som kan överlista ödet? Jag menar inte att allt är förutbestämt, men visst vore det väl konstigt om det missade beslutet hade lett till guld, gröna skogar och kärlek från höger och vänster. 

Nedan följer en lista över reservplaner värda namnet. 

1. Koppla bort känslorna. Dom stör. Känslan är som vita skor. Du är ständigt medveten om dom. Rädd att de skall smutsas ner. Därför tassar du omkring, livrädd för att gå i lera och vattenpölar. Dessutom tror du att du måste ha vita skor eftersom alla andra har det. Alla andra kan dra åt helvete. Ta på dig gummistövlar och låt förnuftet gå bananas i alla vattenpölar.

2. Lita på att livet hittar en lösning. Om naturen fått dig att överleva och klara dig fint ett bra tag, finns ingen anledning till att du skall behandlas sämre nu. Och om det blir så har du i alla fall tagit ett aktivt beslut. Du har påverkat din situation. Fint jobbat!

3. Ungefär samma som 2. men med tillägget att du måste tänka på hur jävla litet ditt beslut är i sammanhanget. Det händer exakt hur mycket annat som helst runt omkring dig. Saker som påverkar ditt liv mer än ditt beslut gör. Lita på omständigheterna, med andra ord. Dom tar dig framåt i livet.

4. Om inte 1.-3. fungerar, alltså om du inte kan resonera dig ur din ångest, finns alltid distraktionsmetoden. Res till Peru, där finns så mycket annat fint att göra. Du kommer glömma ditt beslut på studs.

Hej då

Är det så farligt då? april 11, 2008

Hej

Hur vet vi att det vi drömmer om på natten inte är sant? Att det inte också är ett liv? Jag vill gärna tro att mina drömmar om att åka genom livet i en oändligt lång vattenrutschbana är sanna. Jag vinkar till människor jag möter. Jag hytter åt dom jag inte tycker om. Såna som korsat min väg i det vakna livet och jag aldrig fattat tycke för. Förmodligen tyckte inte dessa om mig heller. Skit i det. Då får dom drömma om mig och göra vad dom vill. Det rör mig inte. Det gäller att acceptera att alla inte älskar en. Hur som helst. Vattenrutschbanan är snäll och rar. Vill mig bara väl. Så jag åker och åker. Utan att få skavsår. Något som naturligtvis är orimligt, men det är det fina med drömvattenrutschbanor: dom är som jag vill. Slavar under mitt välde.

Annars är flygdrömmen härlig. Jag kommer på att det inte är något märkvärdigt det här med att flyga. Jag sprattlar och far omkring innan jag får rätsida på tekniken. Men väl i balans håller jag mig fyra meter ovanför marken. Även här vinkar jag till alla jag känner. Det låter kanske drygt att flyga så att alla ser. Skrytigt. Men jag har inget val, nervös som jag är. Det är ju inte var dag jag svävar omkring. Och fyra meter tycker jag inte alls är så dåligt. Ställ dig själv på någonting som är fyra meter högt (ett tak eller liknande) och luta dig framåt, så skall vi se hur stursk du är. Det tråkiga med den här drömmen är att min superhjälteförmåga klingar av till slut. Det är som att jag får motorstopp. Jag får anstränga mig för att överhuvudtaget lyfta. De som tidigare hyllat mig och sprungit under mig på färden, börjar nu ifrågasätta min talang. Vad är det som händer? Kan du inte flyga längre? frågar dom. En motiverad fråga naturligtvis. Men jag blir provocerad. Stressad. Alltså, det är inte kul att flyga hela tiden. Jag vill vara med er också. Nere på marken. försöker jag. Dålig lögn. Inom mig kokar desperationen. Är det slut nu? skriker jag lågt inom mig. Och det är det. Jag vaknar. John Blund släpper greppet om mig. Han inser att jag är slut. Gör processen kort. Men hej, jag fick i alla fall flyga för en stund. Det är mer än vad jag kan önska.

I vakenlivet är drömmarna svåra att hantera. Något säger åt oss att det vi önskar och hoppas på faktiskt bara är en dröm och inte möjlig att uppnå. Trist, trist, trist. Det gäller att hålla det där något kort. Markera bort honom (pk?) ur matchen. Men det krävs en hel del energi. Förmodlligen finns det kurser i hur jag skall bejaka mina drömmar. Tro på mig själv. Det är en idiot som håller i kursen. Säger åt mig att Det är du som hindrar dig från att nå dit du vill. Ingen annan finns att skylla. Jag blir förbannad och säger det till honom. Jag blir förbannad säger jag. Bra, det är ett sundhetstecken. Det är din vilja som talar. Den försöker bryta ner din censur. säger idioten. Jag blir ännu mer förbannad, tar tag i hans arm och ger honom tusen nålar och puttar därefter till honom. Han återfinner visserligen balansen, men mitt budskap är tydligt: Passa dig, din idiot. Det fattar du väl att jag inte bär ansvaret för att mina dagdrömmar inte uppfylls? Jag kan inte rå för att min drivkraft hämmas av tusen generationers feghet. Sen säger jag fler dumma saker och åker hem. Slut för idag, tack för idag.

Men visst har idioten rätt. Jag måste tro att jag kan. Idag är dagen då jag skall slå mig själv med häpnad. Jag skall vara den jag har inom mig. Naturligtvis förstår jag om ni vill ge mig tusen nålar för att sen putta omkull mig. Jag köper det.

Hej då

Så här förbereder du dig för livet april 2, 2008

Hej

Utan att ha alla fakta på bordet tror jag nog att alla mår tjyvens då och då. Om du, mot förmodan, träffat någon som inte gjort det vill jag varna dig för att det kan vara en skojare du har att göra med. Dessa kan vara underhållande, men är inget att hänga i granen då åskan går. I dessa lägen är det mer troligt att skojaren vill stjäla din åska än att skydda dig från den. Så vem eller vad skall vi hålla i handen då det kokta fläsket steks?

I veckan såg jag ett program om byar där det bor människor som lever längre än oss vanliga dödliga. En läkare hade studerat dessa byar för att hitta hemligheten till deras långa liv. En av de observationer han gjort var att de gamla endast åt tills dom var 80% mätta. Visst känns det frigörande? Dels att det finns en siffra att relatera till (80%). Det gör det hela hanterbart på något sätt. Dels för att lösningen är hysteriskt tydlig.

Vill du veta hur du kan gå mellan regndropparna genom livet? Vill du sväva 20 cm ovan mark utan rädsla för att trilla ner? Din längtan är snart över. Du har hittat hem. Nedan följer receptet för ett bekymmersfritt liv.

1. Ät dig bara 80% mätt.

2. Lär känna din magkänsla och gå på den. På så sätt slipper du tvivla. Ännu bättre: du slipper ångra dig. Du kan nu göra viktigare saker under de 7 timmar/dygn som du vanligtvis ägnar åt grubblerier. Cykla och vissla samtidigt t.ex.

3. Lev alltid ut det du känner. Om du håller tillbaka här binder du upp en enorm mängd energi som bildar en klump i magen. Stor som en fotboll.

4. Spring aldrig efter spårvagnar, bussar, tåg, båtar, flyg eller annat som går efter en tidtabell. Tidtabeller är personliga. Gå efter din egen. Har du någon gång sett ett pendeltåg som deppar ihop för att du inte hann med? Klockbundna händelser är hemska och måste undvikas till varje pris. Såvida det inte rör sig om matte- eller fysiklektioner.

5. Vårda dina luftslott. Här är förebyggande underhåll a och o. Drömmar är dina bästa vänner och skall behandlas därefter. Lek med dom, krama om dom och säg att du älskar dom. Då älskar dom dig. De är fantastiska på det sättet. Om du känner dig osäker kring hur du bäst vårdar dina luftslott rekommenderas alltid 2. i första hand.

6. Håll dig borta från dumheter.

Jag förstår om det känns som sex övermäktiga råd. Ta då ett i taget. Det finns ingen anledning att stressa. Se 4.

Viktigast är alltid 2.

Hej då