Tag plats, dörrarna stängs september 30, 2008

Hej

Det finns så många saker som vi skall vara. Samtidigt som vi inte skall vara det. Som små får vi höra att snällhet, det är grejen det se. Och så blir vi 14 år och inser smärtsamt att ingen blir förblindad av dig. I stället märker vi hur tuffkillen, du vet han som röker och kallar sina klasskompisar miffo, blir det mest avundsvärda sen skivat bröd. Och inte går det över när vi blir äldre. För då blir snällhet synonymt med dumhet. Han är så snäll så han är dum, säger dom om dig. Du blir såklart ledsen. Som tur är har du en så titanstark tro på dig själv att du utan problem skakar av dig ledsamheten. Du skakar av dig den med ett par salsasteg. Eller inte. Här följer en lista på saker du inte behöver.

1. Tag plats. Det är viktigt att ta för sig. Så att du inte blir överkörd. Sägs det. Så dumt så. Om du skall ta plats innebär ju det att någon annan måste ge upp sin. Om alla resonerade så blir ju världen fylld till bredden av brist. Varpå vi måste samla alla republikaner och demokrater för att komma överens om ett krispaket. Är det inte bättre om du tar din plats och gör något fint av den. Pynta den.

2. Se upp med främlingar. Lita inte på någon. Sägs det. Du skall alltså ha som grundidé att alla föds onda. Visst måste du se upp. Om en okänd frågar om den inte kan få sig en aldrig så liten puss på kiden, bör du ana ugglor i mossen. Å andra sidan händer det att du går fram och får pussar av en katt som just tvättat sig själv där solen inte lyser.

3. Ett välbetalt jobb. Så dum jag var. Och är, i och för sig. Men speciellt dum var jag då jag på allvar trodde att ett välbetalt jobb var värt att eftersträva. Jag trodde att det skulle göra mig lycklig och rik. Nu när jag ser på dom av mina bekanta som har välbetalda jobb visar det sig att dom jobbar så hårt att deras stjärtar börjar lossna från kroppen. Onödigt och framför allt obehagligt. Själv fick jag ett lyckligt ögonblick av klarhet när jag var 20. Lärare! Dom verkar ha det trevligt. Jobbar lite då och då med ungdomar som sprider liv omkring sig. Sen har dom lov halva året om. Så jag blev lärare. Perfekt. Men skit i det. Det viktigaste är att inte söka sig till jobb som stressar. Dessutom är det inte lönen som gör dig rik. Det är vad du gör med den. Och då börjar nästa dilemma. Vilken av chansningarna ger dig storkovan? Aktielotto, bostadslotto eller vanlig svenska spel-lotto? Så när du stressat hem från ditt rumptapparjobb måste du sätta dig in i den branschen också. Fy. Tråkigt. Bättre med tid i så fall. Sök dig till jobb som ger dig tid.

Hej då

Energikris september 21, 2008

Hej

Vi håller på med än det ena, än det andra. Och det är ansträngande. Därför behöver vi äta och vila. Kom inte och säg att detta är någonting nytt. Spela inte dum. Men det vi kanske inte alltid tänker på är att vi tänker på saker för ofta och för länge. Saker som är överspelade. Ingen annan i hela världen ägnar energi åt det förutom du. Och när du är färdigfunderad måste du äta en smörgås för att fylla den möda du ägnade det där onödiga grubblandet.

Nedan följer en lista över saker vi ägnar för mycket tid åt. Samt ett par tips vad vi borde göra istället.

1. Tyckte dom att jag var dum i huvudet när jag sa så? Detta är ju den första ångertanken vi får i livet. Och den sista vi tampas med innan vi dör (förutsatt att vi dör, kanske lever vi för alltid). Den är lika onödig hela livet genom. Om det nu är så att du sagt något dumt är det väl upp till den som hör det att reagera? Oavsett så ändrar du ingenting på att fundera om det. För att vara på den säkra sidan: fråga mottagartjommen hur den uppfattade det du sa. Då får den ju chansen att reagera. Gör den inte det då har den försatt sina chanser för alltid. Tills djävulen tar vid. Och du slipper grubbel under samma period.

2. Frisyrer. Ok, jag har ingen frisyr eftersom jag inte har något hår och kan därför uppfattas som partisk i frågan. Men när jag tänker tillbaka på hur jag höll på med den där kalufsen, blir jag förbannad. Nej, inte förbannad, men jag ångrar mitt hårbeteende. Absolut. Och jag misstänker att du ägnat minst lika mycket tid på den. Du tycker kanske att frisyren är din vän och behöver vårdas. Visst. Men ärligt, fortsatte du inte pilla med håret lite väl länge. Såg inte frisyren efter 20 pillminuter ut som den efter 12 pillminuter? Det innebär att åtta minuter per omdoning gått förlorade. Till ingen nytta alls. Om 5 miljoner svenskar (Jag vet att vi är fler, men jag räknar bort exempelvis spädbarn och flintskallar. Det vore orimligt att ta med dom i beräkningarna) slänger 8 minuter åt pipsvängen varje dag, går varje år nästan 28 000 år förlorade på hår. Tänk om vi kunde lägga den på att dansa och kramas istället. Oj oj oj.

3. Gräsklippning. Jag vet inte om du lagt märke till det, men en del gräsmattor är väl ansade. Det finns människor som bara går ut om då det är dags att klippa gräsmattan. Visst, det är tragiskt och trots allt bättre än att inte gå ut alls. Dessa människor hävdar att det är terapeutiskt att klippa gräs + plus att ta hand om sin trädgård. Och om den terapin stoppar dom från att följa sina lustar och döda små djur är ingen gladare än jag att dom klipper gräset. Men det är inte utan att jag undrar vad dom tror skulle hända om de lät gräsklippandet vila en dag eller två.

4. Tutandet i trafiken. Jag kan förstå det där tutet som tutas då vi ser någon bekant. Det är tom trevligt. Tut-tut. Men varför tutar vi när vi är arga? Alla gör väl sitt bästa när vi kör. Och om vi gör något fel säger ju all forskning att skäll inte hjälper oss att bli bättre. Så sluta tuta då du är arg. Lägg energin på att tuta finare på din vän.

Hoppas du har det fint och att vi ses snart.

Usch, var det dumt sagt?

Hej då

Gud, så härligt! september 17, 2008

Hej

Så då är det höst och helt tyst på mornarna. Inga fåglar som talar i mun på varandra. Det enda som består är de overall-klädda chalmeristernas ständiga nattpromenader. I flock färdas dom. Utan någon som helst insikt i vad klockan är. Underbart. Dom har funnit varandra. I orange overaller skrattar dom ikapp. Ingen annanstans i vår stad hade det varit gångbart med orange overall. Vi hade tittat snett på dom och undrat hur vadet dom uppenbarligen förlorat såg ut. Men här har dom sin fristad. Chalmers är teknikstudentens Kristiania. Tänk om inte Chalmers funnits. Vart skulle overallerna då ta vägen? Och människorna i dom? Det finns dom som menar att Chalmers skapades för att utbilda teknikkompetens. Vi andra vet att Chalmers i själva verket är ett socialt experiment. Som lyckats.

Visst låter det som jag gör narr av dom. Kunde inte vara mer fel. Det är underbart att dessa människor får ha på sig samma kläder och skratta åt samma it-skämt. Tänk om vi alla kunde få ha ett sammanhang att ta del av. Nedan följer en lista på följen som funnit varandra.

1. Dom sminkade kidsen med roliga frisyrer och yviga kläder. Du hittar dom säkrast på nordstan-sidan av gångtunneln till centralstationen i Göteborg. Dom kramas och är hundvalpsglada att se varandra. Hela tiden. Ibland har någon med sig en kompis som är klädd i svenne banan-kläder (som du och jag. Kanske, vad vet jag)). Denna kompis har ögon som lyser av glädje. Den tror inte att det är sant: ett universum för mig. Som jag får ta del av. Det är oerhört vackert att se.

2. Hejarklacksgänget. Dom har ett gemensamt mål: dom vill se sitt lag vinna. Fast inte lika gärna som dom vill se motståndarna förlora. Det är annu viktigare. Dessutom delar dom samma åsikter: dom älskar sitt lag. Fast inte lika mycket som dom hatar motståndarna. Dom skall helst dö så snart som möjligt. Dö och dra åt helvete. Det skall motståndarna göra. Hejarklacksgänget är inte accepterande på det sätt som 1. är. Inte heller lika godhjärtade. Men dom tycker om varandra. Och gud vet vad dom gjort om dom inte varit på en fotbollsarena.

3. Ungdomsförsamlingar i kyrkor. Här förloras ingen kärlek. Dom är ense om det mesta. Och så träffas dom och pratar om det de är överens om. Att Gud är god och att vi skall älska alla. Åtminstone de flesta skall vi älska. Det finns grupper som de inte riktigt bestämt sig om dom skall älska eller inte. Så dom låter åsikten om dessa bero. Ja ja. Det är inte lätt att vara helt överens. Men i det stora hela har dom funnit varandra. Och Gud.

4. Gay pride-festivalstjommar. Där kärleken rämnar. I det här sällskapet är alla fina. Du kan heta vad som helst och se ut hur som helst. Du är ändå vacker. Så dom träffas och promenerar genom storstäder för att visa just det: att alla är fina. Dom som tror på Gud är fina. Och dom som inte tror på Gud är fina.

Det raraste jag kan göra måste väl ändå vara att låta någon i min närhet vara med i mitt sammahang.

Hej då

Kroppens två beståndsdelar september 15, 2008

Hej

Du har alldeles säkert råkat ut för det. Det går inte att undvika. Märkligt är ju att det är du som styr det och att det är du som har svårt för att förstå vad det var som hände. I normala fall kan vi ju hantera oss själva något sånär. Men inte när det gäller vårt känsloliv. Här följer en lista med händelser som jag har svårt att förklara.

1. Varför gömde jag mig under sängen när min farmors syster köpt marmeladkulor? Jag var åtta år och minns att jag blev både arg och blyg. Så jag gömde mig under sängen. Farmors syster hittade mig. Hon la sig ner på alla fyra och försökte locka ut mig med marmeladkulorna. Självklart tyckte jag inte om marmeladkulor. Det gör ingen åttaåring. Men att gömma sig är ju en hemskt märklig reaktion.

2. Jag tyckte inte att Ken skulle få vara med och spela fotboll en rast då vi var jämna lag. Ken gick i vår klass och hade inga direkta vänner. Jag minns att jag tyckte mycket synd om honom, men uppenbarligen inte tillräckligt för att vilja ha honom med i matchen. Det tyckte ingen i klassen. Så Ken blev jätteledsen och kastade sten efter oss. Jag är säker på att det inte skulle hända i vuxen ålder. Då skulle Ken få vara med och spela. Varför förstår vi så lite när vi är 11 år?

3. Hur kunde jag vara så rädd för att gå genom uppehållsrummet i högstadiet? Vad skulle kunna hända. Jag var så rädd att jag skulle uppfattas på ett eller (gud bevars) annat sätt. I en intervju med Arne Hegerfors avslöjade han att då nervositeten slog klorna i honom, höll han tummen mot pekfingret. På så sätt avledde han oron från kroppen och ut i fingrarna för att sen låta den fara åt helvete (red anm). Jag gjorde likadant när jag gick genom uppehållsrummet. Jag gör det än idag när jag känner mig obekväm.

4. Vart tar alla känslor vägen? Och var kommer dom ifrån? Emellanåt är dom ju helt omöjliga att hantera. Ilska kan dyka upp snabbare än du kan säga Sverigedemokraterna och kärlek flyger ut och in i hjärtat så att det är svårt att hinna med. Ibland vill jag trycka på paus och försöka förstå allt som snurrar omkring. För det är ju helt klart att förnuftet inte är byggt för samma tempo som känslan. Förnuftets försök att hinna med känslan är som en pråm som jagar en fjäril. Så har det varit hela livet och det enda vi kan göra är att luta oss tillbaka och njuta av utsikten.

Nu är det ju sängen marängen sen länge. Skriv gärna och berätta om hur din känsla åkt berg-och-dal-bana med förnuftet ditt.

Hej då

Inte det krispigaste chipset i påsen september 9, 2008

Hej

Allt som oftast går jag omkring och tvekar på om jag är rätt ihopskruvad. Det är inte roligt, men jag börjar bli van vid känslan. Har tvekat sen dag ett. Det är fullt möjligt att du har samma uppfattning om dig själv. Hoppas det. Men jag räknar inte med utan ser det som en bonus om det är så. Hur som helst.

Det finns anledningar till att tro det ena och det finns anledningar till att tro det andra. Nedan följer en lista på Ja, jag är rätt ihopskruvad och Nej, jag är inte i närheten av att vara rätt ihopskruvad.

Ja

1. Jag sätter samman en sån här lista. Har en känsla av att det är ett sundhetstecken.

2. Jag tycker om dom flesta. Tänker att kärlekskänslor är bra.

3. Jag kan delta i samtal kring saker som händer. Exempelvis kan jag diskutera om vissa TV-program eller prata om ett högt träd vi båda ser. Detta är tecken på att jag upplever sådant som andra upplever. Om jag uteslutande skulle prata om vassa kakor borde jag känt mig ensam i det. Och det inträffar sällan.

4. Jag går till jobbet då och då. Har sett andra göra det. Så antingen är jag rätt ihopskruvad i det avseendet eller så är ingen det. Och om ingen är det så känns det ok. Så länge jag har ett sammanhang.

Nej

1. Jag glömmer ditten och datten. Blandar ihop. När jag tar den sista brödskivan och står framför soppåsen med brödpåsen i ena handen och smörgåsen i den andra, är jag sällan säker på vad det är som skall slängas och vad som skall ätas upp.

2. Det är svårt för mig att skilja på dröm och verklighet. I natt, t.ex., blev min kompis Måns skjuten i handleden av en tok på en buss. Vill gärna ringa och höra att han är ok.

3. Blir aldrig arg på sådant andra blir arga över. Jag går bananas när jag tappar saker tre gånger.

4. Jag älskar att ta tid på saker. Jag vet exakt hur lång tid det tar att gå till affären. Jag kan sitta som klistrad framför skidsporter som i sig inte är intressanta, bara för att ta tid. När jag var liten var min sörsta hobby att sitta framför TV:n när testbilden var på. Du vet, den med klockan, för att blundandes testa hur nära en minut jag kommer. Vidare kan jag avgöra vilken puls jag har genom att höra en klocka ticka samtidigt som jag tar pulsen.

5. Det finns inte en chans att jag kommer ihåg ett ansikte jag bara sett en gång.

Ja ja. Listan kan göras lång. Tyvärr inser jag att Nej-listan kan göras längst. Vet inte vad det betyder. Något som ju i sig är ett tecken på att jag inte är rätt ihopskruvad.

Hur är det med dig? Är du galen?

Hej då

Vissa har det. Andra inte. september 8, 2008

Hej

Jag har länge trott att det är något fult med att vilja få bekräftelse. Smutsigt. Som att det ligger något självgott i det. Men det gör det ju inte. Om någon säger någonting fint till och om dig är det ju just det. Fint. Det är vad som händer sen som skiljer de goda från de onda. Hur mottas komplimangen?

Det är ibland knivigt att avgöra vem som är god och vem som är ond. Men det finns tricks. Det handlar om små signaler som skickas ut. Knappt märkbara för det nakna ögat. Men dom finns där. I samband med att en komplimang når mottagaren måste du tokusera. Då kan du upptäcka det. Nedan följer en lista på tecken som de onda sänder ut i samband med uppskattning.

1. Dom ler förmätet och oftast inte så stort. Därefter kan dom säga att Nej nej, inte är väl jag… men det gills inte. Dom onda håller i själva verket med om komplimangen, men vill ha fler slängar av slickepotten. Därför denna falska ödmjukhet.

2. Dom tackar för komplimangen med en röstmelodi som påminner om en robots. Tack det var vänligt. Vad glad jag blir. Denna melodi har sitt ursprung i att den onde hört komplimangen så många gånger förut att det blir som datumutgågna lasagneplattor: gammal skåpmat. Möjligtvis kvalificeras inte detta som självgott, men det är absolut själlöst. Snäppet värre.

3. Dom svarar Jaså, du säger det och ler ett sånt där snett ChalesIngvarJönssonefterettglaschampagnehosWallEnberg-leende. Detta kan vara den drygaste av respons. Se upp med dessa. Dom som inte ens försöker dölja sin självbelåtenhet.

4. Den onde försöker släta över din komplimang genom att säga Alltså, det finns så mycket annat jag är dålig på. Du svarar Som vadå? varpå den onde tvekar ett tag och svarar Tja, golf t.ex., min sving är usel nuförtiden. Fy.

Som tur är finns det fler goda än onda. Grundidén är att hålla sig borta från självgodheten. Naturligtvis är det fint att känna till vad du är bra på. Men håll dig till sanningen, sagor är för dagdrömmeri. En verklighet som är enormt skild från den vi delar med varandra. Där vi är dom vi är.

Ok, hör av dig om det är något du undrar över. Jag lovar att facitbesvara alla dina frågor. Jag vet ju.

Hej då

En känsla av mage september 5, 2008

Hej

Ibland måste saker och ting klargöras på ett sätt kan uppfattas som orättvist. Och det är det också. Jag tycker ju att magkänslan bör gälla som sanning. Att det skall till någonting alldeles extra om magkänslan skall ogiltigförklaras. Nedan följer tre saker som  beskriver den sortens sanningar.

1. Om jag kastar en sten rakt upp, så faller den ner igen. Förr eller senare. Stämmer.

2. Våren kommer igen. och den får mig att spritta. Har man sett, det stämmer.

3. Mammas nya kille på p3 kommer att vara kul den här veckan också. Igen, stämmer.

Så långt så gott. Hade det varit stopp här levde jag i min dröm. Men. Det finns saker som dyker upp och överraskar magkänslan gång på gång. Överraskar förresten, dom slåss och brötar. Fan ta dom.  Nedan följer en lista på saker som överlistar din magkänsla om och om.

1. Människor är snälla. Nej, så är det ju inte. Dom dumma finns överallt. Du säger och gör fina saker. Anmärkningsvärda saker. Du ler och ler. Tror att du kommer få tillbaka i samma valör. Fel. Någon nyser, du säger prosit. Dom säger ingenting. Inte tack, inte ett smack. Dom springer hellre iväg och skjuter djur. Trösten är trots allt på din sida: du är vinnaren. Dom kommer råka ut för dumma saker. Säger magkänslan.

2. Livet är rättvist. Nope. Till livets försvar måste tilläggas att vi oftast reagerar på orättvisa. Vi utbrister sällan att livet är rättvist när bra saker händer. Trots det kan du inte undgå att undra varför det nödvändigtvis måste hända dåliga och sorgliga saker. Vem har bestämt det? Hur som helst tycker du att det borde sluta på åtminstone noll. Bra saker + dåliga saker = noll. Tyvärr, för vissa är det inte så. Och det gör ont i magen.

3. Löner är rättvist satta. Det finns människor som tjänar 100 000 kronor. På ett bräde. Sen finns det människor som inte tjänar 100 000 på jättemånga försök. Trots att dom jobbar lika hårt. Jag vet, det snurrar till i huvudet. Du frågar dig hur det går ihop. Det gör det inte.

4. Alla är lika mycket värda. Nu balanserar jag på prettovågens vibrationskänsliga skålar. Har dessutom lovatt inte vara politisk. Så det får räcka så här. Men visst är det märkligt. Det finns ju ingenstans där vi har samma rättigheter och skyldigheter.

5. Alla borde bli rusiga av Håkan. Så är det ju dårakt inte. Jag vet att du som läser detta kan dansa hela natten och dagen och natten igen till Kom igen, Lena på repeat ensam hemma framför stereoapparaten. Men det finns dom som utan problem trycker på Stop och sedan Open, byter ut Håkan mot ”något med någon som kan sjunga”. Jag vet, det är så konstigt att ordet konstigt förlorar sin mening.

Hur som helst. Hoppas magkänslan ändå går segrande ur livet.

Hej då

Bara så du vet september 5, 2008

Hej

Aldrig hade jag räknat med en sådan kavalkad av åsikter kring mitt senaste inlägg. Herrenadå. Jag fick veta att jag framstår som en övermänniska då jag berättar vilka saker vi får och inte får göra.

 

Ok, det var bara en som kommenterade det. Men det var tillräckligt för att jag vill röja allt tvivel om att jag skulle vara bättre än någon annan. Jag skulle alldrig kunna leva upp till så högt uppsatta krav på social kompetens. Jag gör fel heöa tiden. Bokstavligt talat. Jag gör minst ett fel i minuten. Det var ju lite därför jag skrev det. Att vara bättre eller sämre finns ju egentligen inte. Vidare är det värdelöst att jämföra.

Hur som helst. Nedan följer en lista på vad som är vackert.

1. Bekännelser. Att avslöja sina känslor är fint, oavsett om dom är goda eller galna. Tänk att få höra någon blotta sitt inre för dig. Om dig. Jag darrar bara jag tänker på det. Vågar du ge det till någon?

2. Barn som tittar nyfiket på varandra. Helt utan att vilja något annat än förstå vad det är på andra sidan blickfånget. Jo, kanske att få kontakt. Leka litet. Kanske skratta en sväng.

3. Gamla som ler mot mig när jag promenerar med lille Edvin. Jag vet inte varför dom ler. Men helt klart är att dom menar leendet. Dom ler ärligt. Jag undrar om det blir lättare att le ju äldre jag blir. Som det är nu skrattar jag mer än jag ler. Känns det inte som att det är tvärtom för gamlingar? Jag skall fråga någon. Känner inte så många gamla, dock. Vill du hjälpa mig?

4. När det les i traffiken. Som du vet tutas det och hytts en del i trafiken. Men ibland lyckas vi skratta åt elendet. Vi ser på varandra och säger Oj fasen, så fel det blev. Kan du ursäkta mig? Och så svaras det Visst, inga konstigheter. Nästa gång är det jag som tokar till det. Allt med blicken. Kroppsspråk, det är bra skit det.

5. När förlåt sägs och menas. Oj, så vackert. Skall det vara så svårt? Stolthet måste vara inneboende med jämföra. Om du ångrar något, ta ett steg tillbaka och se på det. Och säg Fan förlåt, det var dumt gjort. Kan vi börja om från början? Jag vet att det låter rätt fånigt, men skit i det. Rätt är det i alla fall. Och hellre rätt och fånigt än ingenting alls.

Vad tycker du är vackert?

Hej då

Vad passar sig? september 1, 2008

Hej

Som du säkert känner till finns det saker som är bra att göra. Sen finns det saker som är sämre att göra. Och så finns det saker som är dåliga att göra. Det hela är en djungel. Frågar du en person så har den sin åsikt om vad som är lämpligt att göra. Medan en annan person tycker något helt annat. Sen finns det ju en gråzon. Ett område som beror på. Där kan det bli hemskt gyttjigt och svårtytt. Se upp för att hamna här. Det finns människor, såna som är som du och jag, som gått såpass vilse att dom aldrig riktigt kommer i sans efter ett besök i tvetydighetsträsket.

Så för att du inte skall behöva ägna så mycket energi på att undra, följer en lista nedan om vad som är bra, dåligt och mittemellan att göra.

Bra saker:

1. Tala sanning. Alltid. Nu reagerar du direkt. Ta det lugnt. Så här säger du Men det finns tillfällen då jag måste ljuga. Tänk om en kompis frågar om jag tycker hans kassa rockband är bra. Då måste jag säga ja. Nämen, det måste du verkligen inte. Jag vet att det är enormt svårt. Jag har själv ljugit flera gånger. Men om du talar sanning kan inget mer krävas av dig. Du har gjort ditt. Klart och betalt. Nu är det upp till din rockkompis att ta ställning. Kan han ta din ärlighet är det ju härligt. Puss och kram. Blir han arg är det ju han som har bekymmer. För att lindra det hela kan du vara vänlig och tydlig i ditt svar + förklara att du tycker att han är en fin vän. Dialog är a och o här.

2. Lyssna på den som är i underläge. Du vet om att det finns en statusskillnad i din umgängeskrets. Kanske är det på ditt jobb, i din klass eller i din dart-förening. Oavsett så finns det en rangordning. Om du pratar med någon som är dig i underläge måste du uppmärksamma denne. Det blir tokigt annars. Om du inte gör det förstärks ordningen, men om du lyssnar och bekräftar så kommer rankinglistan sprängas i 1500 bitar. Och det är för många för att kunna pussla ihop.

Saker som är mittemellanbra

1. Använd politisk inkorrekt humor. Det är nästan omöjligt att undvika användandet av opassande humor. Vissa saker som du och dina vänner tycker är hysteriskt roligt att skoja om lämpar sig inte ute i det fria. Väggarna har öron. Du vet vilken humor jag syftar på. Var enormt noga med skojmiljön. Den kan sänka både dig och andra.

2. Kommentera gemensamma vänner med vän. Det är så typiskt Rolf att göra sådär. Han är så otroligt naiv emellanåt händer det att du säger. Och visst ligger det något i det. Rolf kan vara olidligt naiv. Men vad åstadkommer du genom att kommentera det? Jo, du sprider dålig stämning. Låt Rolf vara, för Jesus Kristus skull. Samtidigt är det ju svårt att avgöra vad som sprider dålig stämning och vad som är faktaöverföring. Hade det t.ex. varit olämpligt att säga Rolf är lustig han? Det kan ju tolkas på flera sätt. Svårt.

Dåliga saker

1. Undvik att svara i telefonen om någon oönskad ringer.

2. Uppfostra djur genom att slå dom om dom varit stygga.

Jag tänker inte kommentera dessa två. Dels för att dom är så nedriga saker. Men framför allt eftersom jag är så trött. Måste gå och lägga mig. Sov gott. Eller ha det så bra. Det hela beror på vad klockan är när du läser det här. Hur som helst.

Hej då