Gud knäpper Borås på fingrarna februari 23, 2009

Hej

I Borås finns olika saker. Kläder, fotbollslag och Pinocchio-statyer. Jag kollade upp det. Visst stavas det med cch. Jag trodde att det stavades cc, men jag det var fel. Hur som helst.

Nu tror väl du att Borås är en toppenstad, eftersom den har så mycket fint. Tyvärr finns där en sak som svärtar ner Borås. Vädret. Det regnar nämligen minst en gång per dag, året om. Boråsarna är vana vid det här. Dom känner ju inte till något annat. Vad som också verkar obekant för Bertil och Kristin, eller vad dom nu heter i Borås, är varför det regnar så mycket. Jag kan på rak arm nämna tre människor som här skulle ge en meteorologisk förklaring till eländet. Och den förklaringen skulle vara uppåt väggarna fel. Det hela är långt mer dramatiskt än så. Den har att göra med Gud. Och hans vrede gentemot Borås.

Gud har ingen biff med Borås som sådan, men en liten del av människorna i Borås orsakar såpass stor skada, att Gud drar alla över en kam.

Såhär ligger det. I Borås finns en park. Den är inhägnad och uppdelad i små rum. Som burar. Väggarna är gjorda av stålgrindar. Det finns dörrar in till burarna som ett fåtal utvalda har nycklar till. I burarna har nyckelmäniskorna låst in andra människor. Du läste rätt. Människor från alla världens hörn. Varför har nyckelmänniskorna varit så oschyssta undrar du? Jo, dom vill att andra boråsare - som inte varit i världens alla hörn – skall få chansen att se annorlunda varelser. Inte bara boråsare hela tiden. Snällt på ett sätt, taskigt på ett annat. Det är ju, som du vet, olagligt och otrevligt att låsa in folk på det sättet.

I parken finns vägar som boråsarna kan gå på. Dessa går förbi burarna. Så att det är lätt att ta kort på burinvånarna. Vidare kan dom slänga in äppleskrottar och sten. Det gör att boråsaren blir lycklig. Och det är härligt. Så resonerar nyckelmänniskorna.

När Gud fick nys om parken blev han jättearg och bestämde att det skall regna mer i Borås än någon annanstans i hela Sverige. Personligen kan jag tycka att Gud låter Borås komma billigt undan. Men så är ju Gud känd för att vara vänlig.

Om du är sugen på att sponsra inhägnandet av människor kan du läsa mer här: http://www.boraszoo.se/fadderprivat.asp. Vill du bara stötta lite grann så kan du besöka parken. Inträdet beror på hur gammal du är. Är du under 5 år kostar det ingenting alls. Men tänk efter både en och två gånger. Det är ju som sagt okamratligt att hålla på och låsa in folk.

Hej då

Påven och jag februari 21, 2009

Hej

I Italien finns det en stad som heter Rom. Det känner du säkert till. Också att Rom är Italiens huvudstad. Vad du kanske inte vet är att inuti Rom (Rom fungerar alltså ungefär som en Ciao-ciao) ligger en stat som heter Vatikanstaten. Där bor bara en person. Han heter Påven och är 100 år gammal. Vatikanstaten är hemskt liten. Den består av en kyrka plus en gräsmatta där Påven springer omkring och har det härligt. Trots att Vatikanstaten är såpass liten finns det en postservice där. För ibland skickar Påven brev till sig själv. Breven består oftast av teckningar eller rim. Alla med en röd tråd – att Påven är fin och bra. Samt att alla andra är dumma.

Det händer att Påven dör. Då flyttar snart en ny kille in. Som också heter Påven och är 100 år gammal. Innan det är klargörs vem den nya hyresgästen skall bli, träffas 15 farbröder och pratar genom saken. Det tar flera dagar. Dom pratar och pratar. Mellan varven äter dom helstekt gris och dricker härligt portvin. Dom blir lite på pickalurven. Blir gladare och gladare. Inom kort glömmer dom av varför dom egentligen stämt träff. Sen dansar dom i flera dagar. Så håller farbröderna på tills dom avbryts av en vaktmästare. Han tycker att det är dags att avslöja vem det är dom valt. Dumheter, menar farbröderna. Vi vill dansa mer. Sen har vi supermycket portvin kvar. Stick, dumma idiot. Först en vecka senare utropas den nya Påven.

Det är viktigt att de som blir ny Påven har exakt samma uppfattning som den som var Påven dessförinnan. Ett av kraven är att han måste gå klädd i Sarumans kläder. Dygnet runt. Har han inte det så måste han brinna i helvetet. Men det absolut viktigaste är att nyPåven har en enormt skev bild av kärlek och sexualitet. Han måste anse att flickor skall tycka om pojkar och att pojkar skall tycka om flickor. Om Påven inte är med på dessa noter kan han aldrig bli nyPåven. Aldrig någonsin. Och som om inte det vore nog måste han brinna i helvetet.

Det finns dom som påminner om Påven. På så sätt att dom är knäppa och har idéer så stolliga att det gamla ordet stolligt numera betyder förnuftigt. Och precis som Påven tänker dom aldrig någonsin ändra sin åsikt. Varför skulle dom göra det? Är du dum eller?

Då och då springer du på en tokPåven. Rakt in i honom. Självklart flyttar han inte på sig. Så envis att du tappar andan. Då gäller det att du håller huvudet kallt. Något jag har svårt med. Jag vill bara övertala tokPåven om att han har fel. Fel, fel, fel. Hela dagen, veckan ut. Men så inser jag att om jag håller på sådär blir jag ju också en tokPåven. Bättre då om jag klappar om tokPåven och förklarar att jag inte delar hans uppfattning om att dumma saker faktiskt är bra. Och sen springer därifrån. Som tygen håller. Hem till Edvin och förklarar, med andan i halsen, att han måste se upp med tokPåvar. Se upp grabben, säger jag.

Ingen lista idag. Jag försöker sluta. Nedan följer en lista på varför det är bättre att inte skriva listor.

1. Det blir enformigt för dig som läser.

2. Fan också.

Hej då

Kom så springer vi! februari 9, 2009

Hej

Vi var hemma hos Jonas föräldrar i Blekinge. Det var jag och Mattias. Och Jonas då förstås. Kommer inte ihåg varför. Vi såg väl oss om antar jag. Jo, så var det. Nu minns jag. Det stämmer, vi såg oss om i Sverige. Vi började i Stockholm och for ner längs med östkusten. Hela vägen till Blekinge. Vi stannade där ett par nätter. Vågar inte säga vad vi hittade på om dagarna. Inte för att jag är feg, utan för att jag inte minns säkert. En dag var vi på marknad, men förutom det är det tomt. Vi fick mat av Jonas föräldrar. Riktigt god mat. Vid ett tillfälle påstod jag att Det här är det godaste jag ätit. Vilket det förmodligen inte var. Men jag var så uppspelt att jag inte kunde låta bli att säga som jag sa. Hade jag fått spela tillbaka bandet och uppleva det igen hade jag förmodligen sagt samma sak (Det här är det godaste jag ätit).

Det är inte det lättaste att hålla sig sansad och till sanningen, när jag är så uppe i det blå att Göteborg ser ut som en prick. Nedan följer en lista på andra saker som tar mig upp upp upp.

1. Talgoxar och koltrastar. Och andra fåglar som låter sådär fint. Det är som att dom vill dela med sig av sin glädje. Jag nappar som en … ja, som en fisk. Önskar att dom vet om hur glad jag blir.

2. Vårlukt. Jag är långt ifrån att kunna förklara vad det är som luktar. Men det gör mig vimmelkantig.

3. Fiskmåsarna som väcker mig ibland. Märker hur jag återkommer till fåglarna. Dom är så härliga. Sen har vi ju dom där fåglarna som flyger omkring i flock i solnedgången. Lika bra att ta dom under samma punkt. Annars tröttnar du väl på mig.

4. Hemmagjord banan- och chokladmilkshake. Jag är ingen hejare på mat och sånt, men den här milkshaken är som tagen ur Bibeln (NT). Om du vill kan jag göra en åt dig. Säg bara till innan, så jag hinner förbereda mig.

5. Bosnien-Herzegovinas schlagerbidrag från förra året. http://www.youtube.com/watch?v=0r567UNGEfQ. Lyssna åtminstone till refrängen. Nej, till och med refrängen. Vet inte vad dom sjunger om (vår och talgoxar?), men dom ser fina och glada ut. Och så springer dom. Hit och dit. Dom kan inte stå still, helt enkelt. Och det kan inte jag heller.

Hoppas nu att du har det fint och att du har svårt för att stå still. Spring mot våren, min vän! Den är där runt hörnet och vill inget annat än att krama dig. Krama dig, dansa och bjuda till fest. Ta på dig det du har på dig och följ med hem till våren. Där springer vi omkring och struntar i att andra årstider pockar på uppmärksamheten. Dom kan dra åt helvete. Vi vill bara ha vår vår. Lämna oss i fred. Eller förresten, tvärtom. Kom med oss istället.

Hej då