Vaniljen och vi mars 22, 2009

Hej

Det är lätt att glömma bort vaniljglassen. Den har inte en så tydlig profil som himmelsk röra. Ej heller har den en så ytterlig smak som pistagen. Vaniljglassen kommer aldrig bli årets smak. Den är inte tillräckligt speciell. Det är åt helvete fel.

Det finns ingen annan glassmak som vaniljen. Sök och du kommer inte att finna. Flera av dom andra smakerna går att kombinera med andra smaker. Men där finns ingen, vid sidan om vaniljen, som gifter sig så väl med precis alla andra.

Vidare kan du, med fördel, använda vaniljglassen till en rad andra efterrätter. Pannkakor, våfflor och bärpaj smakar alla rentav bättre med en klick vaniljglass vid sidan om. Eller ovanpå.

Igår var solen framme. Det blev såpass varmt att jag höll på att gå av på mitten. Därför gick jag ner till Ölandsglass, vår lokala glasstillverkare. Namnet är helt missvisande, då glassen tillverkas och säljs på Gibraltargatan i Göteborg. Hur som helst. Jag kom dit för glass, fick glass, men gick därifrån med en kula ilska i magen. Egentligen var det inte ölandsglassgubbens fel. Han är bra. Men han är lurad. Precis som så många andra. Jag skall berätta varför. I ett försök att profilera sig säljer ölandsglassgubben smaker som apelsin/basilika och ölglass (Guinness).

Vart vi än vänder oss blir vi påminda om hur viktigt det är att vara annorlunda. Vi skall gå vår egen väg. Och helst inte stötta varandra. Ju bättre vi lyckas desto högre bonusar får vi.

Det finns ingen plats för vaniljgubbar och vaniljgummor. Dom som stöttar och kramas. Dom som inte är så noga med att vara unika och översittande. Det som är märkligt är att vi är många som håller med om vaniljens storhet. Men vi har ingen chans att hänga med i svängarna. Det är bara panna cotta hit och havtornsorbet dit. Jag skall höra mig för om inte ölandsgubben samtycker, innerst inne.

Om det finns någon rättvisa så hyllas vaniljmänniskorna en vacker dag. Vi går man ur huse och bär omkring dom i guldstol. Alla går sin egna väg, men vi strålar samman till slut. På världens största torg. Och sjunger, det gör vi. Jag vet att jag komma fälla en glädjetår. Gör mig sällskap, vettja. Om vi bölar allesammans blir det inte jobbigt. Bara fint.

Jag menar inte att alla måste vara lättillgängliga och rara. Men visst är det lätt att bortse från dom som alltid ställer upp. Dom finns ju ändå alltid där. Men så kan det ju inte fortsätta. Ta nu och förklara för dom som ställer upp för dig att dom är toppen. Och sluta ta dom för givet.

Ni som är unga. Hör upp här. Ta dig nära den där snälla typen. Häng kvar där. Ni kommer ha det så fint tillsammans. Och ge er ut till havs. Eller till fåglarna. Dom är på er sida.

Hej då