Jodå juni 10, 2009

Antingen är det svart eller vitt. Det skulle kunna vara grått, men eftersom det inte finns med går det inte att välja. Svart. Eller. Vitt. Hemska grått.

Möten behandlas efter det. Ställ en fråga, så får du ett svar. Rätt svar. Och om du inte ställer någon fråga får du reda på svaret ändå. Rätt svar. Såklart.

Det finns värre saker än grått, i och för sig. Blått och gult. För att inte tala om grönt. När leende kompromissande grönt kommer i vägen finns det ingen hejd på krocken. Det smäller och slår. Se upp!

Kör vidare på svart och vitt. Har det fungerat såhär långt finns det ingen anledning att ändra på det. För visst har det fungerat. Du har då inte hört några protester. Du har inte hört någonting. Bara vågorna som gungar. Fram och tillbaka, med samma tydliga budskap. Svaaart. Viiitt.

St Gallen-Paris juni 9, 2009

Tycker du att det är fånigt att jag känner så här? Kommer du tänka på något helt annat när vi skiljs åt? Och inte på allt vi gjort och haft.

Jag känner mig enormt osäker på det mesta just nu. Men det är väl tanken med att människan har avgränsade kroppar. Annars skulle det bli en faslig massa känslor på samma gång.

Men ok, så du far din väg. Det kanske kan räcka så. Det är ju så många som färdas stup i kvarten, varför skulle detta vara annorlunda? Det är väl inget att lägga någon större vikt vid? Tåg, buss, bil (racer-, last-, bud- osv), cykel, flygplan. Folk gör ju inget annat än reser. Men så mycket som det åks härs och tvärs vore det kanske konstigt om du stannade kvar. Du skulle vara den enda som var still. Här hos mig.

Vilken tur att du åker. Jag vill att du skall vara som alla andra just nu. Ingen speciell.

Minns hur jag var nära att tänka sådär. Nu tänker jag på allt annat. Vadå, tänker du på allt vi gjort och haft? Så fånig du är.

Det skule ju va dans, dans, dans juni 7, 2009

Det spritter i benen. Som vi längtar. Äntligen. Du nästan lyfter. Det gör jag också. Vi ses däruppe. Där kan vi jämföra våra  bubblor. ”Jaså, du känner så.”

Får vi flyta så här? Utan att känna skuld? Har vi inget ansvar?

Vi struntar i svaren. Hör inte ens frågorna. Tittar bara ner. Det kittlas så pass att allt annat smälter ihop till en hög av ingenting.

”Ser du molnet? Det ser ut som en dans!” Som dansar med ett annat moln.

Luften är här. Villig att ge tills dom fina färgerna tar vid. Smaka, det är sött och rart. Ha det så för alltid. Gå aldrig och lägg dig. Det är ljust länge till.