Tycker du att det är fånigt att jag känner så här? Kommer du tänka på något helt annat när vi skiljs åt? Och inte på allt vi gjort och haft.
Jag känner mig enormt osäker på det mesta just nu. Men det är väl tanken med att människan har avgränsade kroppar. Annars skulle det bli en faslig massa känslor på samma gång.
Men ok, så du far din väg. Det kanske kan räcka så. Det är ju så många som färdas stup i kvarten, varför skulle detta vara annorlunda? Det är väl inget att lägga någon större vikt vid? Tåg, buss, bil (racer-, last-, bud- osv), cykel, flygplan. Folk gör ju inget annat än reser. Men så mycket som det åks härs och tvärs vore det kanske konstigt om du stannade kvar. Du skulle vara den enda som var still. Här hos mig.
Vilken tur att du åker. Jag vill att du skall vara som alla andra just nu. Ingen speciell.
Minns hur jag var nära att tänka sådär. Nu tänker jag på allt annat. Vadå, tänker du på allt vi gjort och haft? Så fånig du är.
