Jag vet inte vem jag är, men jag tror att jag är jag september 21, 2009

Hej

Nu för tiden syns inte klockan på utsidan av skolan. Det är för mycket löv i vägen, helt enkelt. Inte mig emot. Men i och med att träden (och löven) beter sig sådärnt vet jag inte vad klockan är när jag kommer till jobbet. Förmodligen är den tjugo i åtta. Det är den alltid. Varför skulle den vara något annat? I morse vaknade jag ju samma tid som alltid. Läste lika länge (lite) i tidningen som alltid. Gick hemifrån, tog samma tåg som alltid. Promenerade i exakt samma tempo från tåget till skolan som alltid. Tittade efter bävern i Säveån när jag gick över bron. Jag såg den inte. Inte den här gången heller. På två år har jag bara sett den två gånger. Och det kanske är för det bästa. Jag tror inte att det skulle spritta i hjärtat lika mycket om jag såg den var dag. Eller så är det bara ett försök till tröst. Skit i det. Det var inte det jag ville åt.

Det är hemskt lätt att äta smågodis. Särskilt samma smågodis. Samma som jag alltid valt: amerikanska linser, smutronsvampar och fazerchoklad. Jättegott varje gång. Men tänk så genant det kommer vara när jag snart skall dö och funderar över vilket godis jag ätit. Hur skall jag kunna se mig själv i spegeln om jag bara prövat tre olika smågodissmaker i mitt liv?

Jag menar inte att mitt liv behöver vändas upp-och-ned stup i kvarten. Och jag är inte det minsta missnöjd med vad som hänt så här långt. Men visst vore det fint att kunna se tillbaka på sitt liv och fnissa okontrollerat?

Eller så kanske jag inte är gjord för kullebyttor och ståhej. Kanske är jag ihopskruvad i syftet att få dagarna att gå. Men då förstår jag inte varför jag är så upprörd. Borde inte min känsla gå hand i hand med det jag gör? Om min kropp nu skall göra samma saker var dag, borde jag då inte vara ganska nöjd? Och inte upprörd, som jag är nu.

Kan det vara så att jag inte är överens? Och i så fall, hur skall jag komma bli vän med mig själv? Kanske är det dags att jag går skilda vägar. Eller åtminstone borde jag ta en paus.

Tänker att vi hittat ett nytt yrke här. Själ- och kroppssamordnare. Du bokar tid. Går dit. Det ligger i utkanten av stan. Säger Hej och så är det igång. Själ- och kroppssamordnaren frågar frågor och du svarar. Så gott du kan. Du förväntas inte kunna svara helt sanningsenligt. Du är ju där för att du inte vet. Vad tycker du om att åka hiss? frågar SOK. Det är rätt kul svarar du. Och så håller det på. Frågor och svar i tur och ordning. Mötet börjar närma sig sitt slut när SOK säger att Det är bäst att vi ses igen. Hur passar nästa vecka för dig? Du tittar i din kalender och ser att det är helt i sin ordning. Så ni ses nästa vecka. Och nästa. Och nästa. Sen vet SOK hur det ligger till. Du får reda på vem du är och hur du skall vara för att det skall passa din kropp så bra som möjligt.

Naturligtvis är det svårt för SOK att pricka 100% rätt. Men det har den aldrig påstått heller. Men den är bra nära. Visst är det härligt? Nu kan du gå vidare i livet. Hand i hand med dig själv. Lycka till nu!

Hej då