Hej
Det kan inte vara lätt för gränsen. Den sätts. Placeras av en bestämd. Utan att ha någon som helst möjlighet att påverka. Eller förmåga för den delen. Om jag bara hade förmågan, tänker gränsen. Då jävlar. Näbbar och klor.
Som om inte det vore nog. Där finns alltid dom som vill träda över. Ibland bara för att provocera. Hur tros det gränsen känner? Vem tar strid för gränsen?
Jo, du och jag min vän.
Kränkt. Osynlig. Exkluderad. Passerad. Som en tomat. Kom ketchup, så går vi. Du har det bättre än en gräns. Gnäll inte så värst. Det kunde alltid vara värre upp. Eller ner, i ditt fall.
Stå upp för dig. Själv. Ingen annan kommer. Så du fortsätter vänta. Till synes gränslöst. Men visst har du det. Den är bara inte satt än. Ingen brådska. Rättvisan kommer snart. Den har lovat. Länge nu. Men du litar. Varför inte? Om något så vackert ber dig.
Om du känner någon som känner sig utanför. Som alltid känt sig åsidosatt. Så kopiera detta. Sätt det i din statusrad.
Av allt vi kunde bli. Så fick gränsen bli gräns. Det var den enda lediga positionen. Om du inte är nöjd kan du alltid stå över en omgång. Bättre lycka då, hoppas. Om en evighet från nu.
Hej då
Senaste kommentarer