Hej
Dom växer och växer. Dom där naglarna. Utan tvekan. Och så levnadsglatt att vi måste le åt elendet. För det är så bedrövligt att vi måste dit. Dit och klippa. Tro inte att du är nåt, nageln.
Det känns inte. Nageln smärtar inte när den klipps. Men det är ju upp och klättra på väggarna fel. Fel vinkel. Det är inte bara ont som ontet har med sig.
Nagel är allt nageln har. Utan nagel finns där ingen nagel. Så ontet har ingenting med någonting att göra här. Jag tror nog att nageln skulle ta smärtan om det innebar att den fick leva.
Det är så lätt att glömma: vi som har så mycket att det som räcker blir över. Det pratas hit och dit om att vingar ringmärks. Så pass att dom ibland trillar av. Låt drömmaren få vara i fred. Så säger vi. Ljuger och står i. Tror att vi stöttar. Men det är inte bara knuffar som får oss ur balans. Kittel kan rubba som fan. Vi lägger oss på den hund som ger sig. Fy. Apport minus pinne.
Skall det vara så svårt att vara vänligt noggrann? Vi har så ömma nagelband till varandra. Och olika. Så olika att du ser något som jag inte ser. Och tvärtom.
När du säger det du säger och gör det du gör. Det är då. Även om det går dig förbi. Så jag ber dig stanna. Vänd dig om, du tappade något.
Du gör andra människor ledsna. Och det finns ingenting du kan göra åt det. Om du inte slutar bita på naglarna.
Hej då
Senaste kommentarer