Hej
Det är inte en färg. Det som är likt grönt när solen passerar vårlöv. Något händer när dom samsas på samma djup. Jag har ingen aning. Men tydligare än så blir inget.
Att visst trivs så vackert utan särskild förklaring.
Där finns annat som blir mer än dubbelt vid möte. Inte i närheten lika, men det kan kvitta. Det njutiga är att något mer än summan består i den som tar del. Vad är det? Svara inte, vad du än gör.
Det blir bara fel då.
Du tänker genom det jag tänker. Men når inget vidare. Just för att det är stopp där. Har inget med dig att göra. Du är fin som du är.
Men ändå. Visst är vackrare ihop med annat. Skall det inte få vara så då? Jag menar, för alltid. Varför väljer naturen något annat? Och saken i sig. Att foga borde te sig naturligt för den. Kärlek och så. Är det inte anledning nog?
Kan det vara något evolutionen inte nått till? Att se fram emot. Kan jag komma i kontakt med någon i ärendet? Som får ihop det åt oss.
Tycker där finns samordnare till allt. Plusärbättreänminussamordnare. Skulle vara något, det.
Efter nästa ögonblick: det här skall nog naturen sköta själv. Äntligen får den säga till om sig. Det var på tiden. Men inte i. Så det rinner ut ur andra örat. Kostnadseffektivt. Vi omyndigförklarar naturen. Sätter hårt mot mjukt.
Men gör det du kan, för allt i världen. Låtsas inte om den. Men snegla allt du kan. Efter plus. Och annat vackert. Så blir det nog bra till slut, skall du se.
Hej då
Senaste kommentarer